Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
E O s.
12 & 13
I fjärran Vestern.
(Forts.)
fftø u skall mamma stå på vakt vid stora
dörren. Tag en kvast i handen och
det första hufvud du ser, det dammar du
genast till.
»Men hvad ämnar du då göra»?
frågade mamma skrattande medan Mary
hoppade fram och tillbaka i förtjusning och
tryklc sin lilla näsa platt emot
fönsterrutan, i det hon sade med låtsad rädsla:
»Spöket lar dig om du ej hållergod vakt».
Jag förklarade helt lugnt alldeles som om
mamma och jag ej als hade talat om
bela planen (örut. »Det är min sak att
styra det bela, att vakta köksdörren och
hålla denna trädgårdsspruta i beredskap
för att gifva de röda kanaljcrna en kall
dusch ifall de våga visa sina hufvud».
Det höll på atl blifva mörkt och inlet
tecken lill lif kundo skönjas. Vi kunde
höra fåren bräka i sin fålla bakom
Tå-huset; ifrån hönshusel hördes svagt intill
oss hönsens prat då våra älskade
»Co-chin China», »Polska» och »Bramaputra»
klefvo upp till sina sofstänger. Det blef
nästan tid för mjölkningen och ännu hade
ingen attack blifvit gjord. Icke ens
Fi-dos skällande förrådde den listiga
fienden. Hvar i all världen voro dessa
pojkar?
Plötsligt hördes ett stridsrop och ett
skall som kom ens blod att stelna.
Man-skrek af förskräckelse, men stod modigt
kvar på sin post, medan jag mumlade:
»Vi skola sätta munkallc på spioner
efter delta».
Mamma som höll på alt kikna af skratt,
höjde sin kvast i en hotande ställning och
ropade: »Jag skall dö på min post!»
Jag fylde sprutan med vatten och
pla-serade slangen på en stolsrygg färdig all
svänga den i hvilken riktning som helst.
Ett nytt indiantjut och källardörren som
ledde till köket föll ned, (gossarne hade
plockat ut alla skrufvar så när som på
en); hunden kom rusande in, mon fick
öfver sig en sådan vattenskur alt han sprang
ljutande under bordel, medan kalten fet
och tjock sprang upp på skåpet och ifrån
sin säkra plats hväste föraktfullt mol alla
inkräktare. Oliver med svajande fjädrar
och ansigte rödt af stridsfårg, rusade upp
till mig med elt förfärligt ljut, rykte lös
vattensprutan från min hand ocb svängde
sin träskalperingsknif, medan Marv
hoppade upp på bordet och uppgaf
ettjäm-inerskri öfver mill nederlag. Mamma
påstod all hela garnisonen ännu ej var
tagen, ty med sin kvast hade hon kört
Loren ned i källaren, stält dörren igen på
sin plats och höll nu emot af alla
krafter. Striden var »korl och afgörande», ty
Oliver kom Loren till hjälp och med
förenade krafter lyckades det dem atl spränga
upp dörren i trots af all jag sprutade
hela Höder af vatten nedför min brors
rygg och oaktadt mamma opartiskt
utdelade slängar med kvasten åt såväl
gossarne som deras fyr ben ta bundsförvandt.
Segern var nu slutligen på Indianernas
sida; då de nu sutto iklädda eldröda
skjortor, trädda på deras vanliga kläder, rncd
träsvärd af enorm storlek, medan deras
vajande tuppljädrar stucko fram öfver
deras hufvud (Olivers voro dock tämligen
slaka i följd af duschen), sade mamma:
»Ni vet mycket väl att ute på öppna
faltet skulle vi nog få bukt med er. Att ni
tagit in fästningen var en följd af ert
eländiga indianska krigssätt».
»Ja i sanning», instämde vi flickor, »ni
ha kommit in hemligt framsmygande och
sålunda hade vi ej något tillfälle att
försvara oss».
»Naturligt vis skulle vä ju göra så»,
skrattade Oliver, »det var ju just meningen.
Ser ni, jag har läst i »Scener trån
Vestern», om några indianer som kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
