Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N:o 14
Gn ncgcrpolis.
J^n polis hafva alla stadsbarn sel t. Nu
° har man också på landet poliser
men icke så många atl alla barn skulle
känna till dem. Det är ledsamt alt det
måste tinnas sådana tjänstemän, ty om
alla människor vore goda och snälla,
gjorde rätt och uppförde sig väl,
behöfdes inga sådana. Ty polisen är lill blott
för deras skull som göra illa eller
upp-föra sig dåligt.
Här på bilden sen I en negerpolis långt
borta i det hela Alrika. Han har icke
någon läng kapprock med blanka
knappar och ert sabel vid sidan som våra;
blott cn blå skjorta och blå knäbyxor.
Mössan håller han sällan på hufvudet, tv
för det första är där så hell och för det
andra består han sig cn tillräcklig bra
hufvudbetäckning i sin svarta krusiga
lurf-velopp till lugg, som han hade då lian
Töddes. Myckel stöllar nöter ban ej
häller, ty barfota lassar han alltid, och då
går det också mycket kvickare atl kila
i väg efter en, som gjort illa. Stackars
negerpolis som i bland i närmare 50
graders holla måste spriuga efter missdådaro.
Elaka människor finnas öfverall både
i norr och söder. Men de behöfva, ej
linuas. Och »Eos» pojkar och llickor
besluta hell säkert då de se på denna bild.
t Jag skall aldrig göra ens don minsta
dumhet, så att vår polis skulle måsta ha
någonting alt skulTa med mig».
Icke sannt, så besluten I ju alla’?
Durre.
Johan, han du del?
kan göra något som du icke kan»,
sade Johan lill Vilhelm — »jag kan
röka och lugga tobak». »Och jag kan
göra något, som du icke kan» svarade
Vilhelm kvickt, »och det är att Mia bli!»
Många gossar tycka alt det är grutligt
»bussigt» att kunna röka. De läm sig det
»stjälandes» först och må mång» gånger
illa. Och så gå de med papyrosstumpen
om munnen, ehuru de icke äro meters
långa och knappt fia förstånd all snyta
sina näsor.
Kära gossar, om ni vissten huru
löjliga ni sen ut, då ni gå där och sugen
på papyrosstumpen! Alla skratta åt er.
Vill ni höra, hurudan den verkligt
bussiga gossen är? Han är sådan som
Vilhelm. Han säger bestämdt »nejt då man
försöker narra honom till det som iir
onödigt och orält. Det är mycket lättare atl
»segla med vinden» eller »gå med
strömmen» som del heter. Det är lätl alt få
dåliga vanor och då berömmer man sig
t. o. m. af atl man har dem. Men det
är den som kan läla bli han förtjänar
beröm. Den, som kan låta glaset slå
för att ban har mod all afslå något, som
senare kan draga honom ner i
fördiirf-vot — honom vilja vi berömnia.
Sök att i allting upptäcka
en ljus sida.
Ai Lilly Engström.
fy ^
|§)ot var en gång en liten Hicka, som
belle Lisa. Hon bodde med sin mor
och bror, hon kunde hjälpa sin mamma
i allehanda saker t. ex. att springa
ärenden, stoppa strumpor och lappa sitf brors
röck och byxor. Nu hade hennes
mamma just kärnat smör och packat upp det
i två byttor, och genast skulle Lisa föra
dessa lill prosten, som bodde ’/j verst
frän Lisas hem. Lisa var glad atl få gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
