Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
E 0 S.
N ’. 17 * 18
för var han nu sa likgiltig emot henne;
aldeles annorlunda än förut.
Han hade blifvit så stor, tyckte hon.
Men det kunde icke vara orsaken. Hm
hade ju också vuxit. Nej, alltsammans
var Mobs fel. Han brydde sig blott om
den: med den lekte ban, med den talade
han.
Bedröfvad gick hon till sängs. Men då
hon nästa dag steg upp, lyste dagen så
solklar och skön. Hon mindes blott alt
Georg var hemma. I en fart vai hon
påklädd och ute i trädgården där hon
redan såg honom. »Du får icke störa
mig!> ropade han »jag lär Moh att
appor-lera. Hej Mob, nu kastar jag stenen,
skynda dig efter den!»
Emmy stod en tid och såg på dessa
öfningar, i hvilka den lata hunden icke
synnerligen utmärkte sig. Så hemtade
hon misse för alt med den på armen
trösta sig öfver, att icke få vara med i
Georgs lekar. Men i detsamma hon
visade sig störtade sig Mob skällande emot
henne som om den ville rifva den
olyckliga katten ifrån henne.
»Gräla då p& honom; slå honom!»
ropade hon till brödren. Men ban skrattade
blott högt och »bussade» Mob än värre
på katten. Emmy flydde förskräckt. Så
gick det alltid Han brydde sig icke mera
om henne.
Engång hade hon fått honom till
grottan och skulle börja tala med honom om
nvbyggarlifvet i Amerika. Men icke ens
detta brydde han sig mera om.
Hunden iutresserada honom mycket uiera.
Ja, Emmy var öfvertygad om, att han
med lugn hade åsett att hon hade blifvit
bortröfvad, blott han fått behålla sin Mob.
Besviken, sårad, bedröfvad drog hon
sig tillbaka från honom. Hon hade
blifvit skjuten ål sidan för en otäck, tjock,
svartnosig mops, hvilken till på köpet
var hennes kisses förklarade fiende. En
gång lällade hon sill harmfulla hjerta
med att gifva den en ordentlig spark
sägande »du otäcka hund!»
1 det samma såg hon lieorgs hufvud
genom det öppna fönstret. »Så, är det på
sådant sätt du behandlar min Mob!»
ropade han vred. »Du skall hädanefter se.
att jag ej bryr mig om den, som ej håller
af min hund!»
»Ja, det märker jag» tänkte Emmy
med bedröfvelse. Som hundrade
knapp-nålsslygn sårade henne hans oupphörliga
ovänligheter. Ofta hade hon svårt att
kunna återhålla sina tårar. Men hon
låtsade om ingenting, tv ban skulle nog
se att hon kunde undvara honom.
Gamle Thomas var hennes enda
förtrogna. Då han engång sade: »Nå, nu
är du ju alldeles utom dig» utbrast hon
i en ström af beklaganden. »Du har ju
engång dränkt Pettersons fem små
hundvalpar. Kunde icke du nu kasta den
otäcka Mob i vatnet».
Thomas såg förundrad på henne. »Du
har dåligt lärt dig dina tio Guds bud.
Jag är gammal men jag minnes noggrant
huru del stål’ »du skall icke begära din
nästas kreatur». Gå upp och läs på din
kalekes. Du tyckes behöfva delta!
I sin afunsjuka glömde Emmy hell
och hållet huru ondt del skulle göra
Georg alt förlora hunden. Hon utmålade
det som en stor lycka om den blefve
stulen eller om den ginge vilse och blefve
borta för alllid.
Men Mob — den aktade sig nog. Den
gick omkring snusförnuftig och stadig som
en gammal menniska. Aldrig kom den
i rörelse om del ej var för att jaga något
djur som var svagare än den sjelf. Då
man t. ex. hörde ett förskräckt kacklande
från hönsgården, kunde man vara säker
om, atl det var den som spelade hjelte
gentemot kycklingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
