Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19 At 20
EOS
a
du klä din mormors kjol pà dig. Boll
kan du naturligtvis heller icke slå, ty
det är förstås lika opassande som att
röka».
Bertel stod tyst en stund, därpå lade
lian sitt sällträ bort och gick sin väg
ulan att säga ett ord. De andra gossarna
sågo något flata uL; i detsamma ringde
klockan till timmens början.
Andra dagen var Bertel borta från
skolan, emedan han var sjuk. Följande
dag kom han åter samt vände sig till
Anton med en vänlig förfrågan, hvad de
dagen förut fått till läxa.
»Det kan du taga reda på af någon
annan, .lag vill ej ha någonting att göra
med en sådan mes!» svarade denne
förargad. Samma svar fick Bertel af tie
andra gossar. Så gick han till läraren
och fick höra läxan af honom.
Fjerde klassen skulle söndag morgon
gå ut till en holme nära staden. Enhvar
lämnade 25 penni och Gustaf valdes till
»uppköpare». Då Bertel lade sin 25
penni framför Gustaf, sade denne: »det
är bäst att du håller dig bomma hos din
mamma. Mon vågar kanske ej släppa
dig ut ined oss. Vi bry oss heller icke
om att taga dig med. Du har hört våra
vilkor! Så snart du blir som en af oss
ocb gör det vi göra, får du vara med
oss. Anuars ej».
»Ja. så ha’ vi beslutat» sade Anton.
»Vi vilja icke med oss ha något
surmu-let helgon, som står och klandrar våra
vanor. — Seså gossar, nu skola vi hålla
råd, om hvad som skall köpas för i
morgon! Gustaf måste få noggrauna
instruktioner!»
Bertel såg en stund alvarligt på
kamraterna. Sedan sade han: >gossar, viljen
I icke höra en aldeles kort berättelse, som
jag nyligen läste. Den tager ej mer än
fem minuter ocb jag tror, att ni därefter
■skola förstå mig?»
Inga sirapshistorier1 Du skall
naturligtvis predika mot öl och tobak!» sade
Anton förargad. »Låt honom få fem
minuter» sade Gustaf så slippa vi honom.
»Men inlet ord om rökande och drickande,
ty oss kurerar du ej».
»Det är ej ett ord diirom», sade Bertel.
»Min berättelse är från allmänna historien».
»I södra Frankrike finnes nära en
köping vid namn Aigucs-Morles ruinerna af
ett gammalt slott. Det bygdes i Ludvig
den niondes tid och därifrån begaf han
sig pà korståg. Under Ludvig den
fjortondes och femtondes tid användes det
till fängelse, i hvilket inneslötos alla de
protestanter, hvilka icke ville afsvärja sin
tro. En stor mängd kvinnor och barn
måste tillbringa många år bakom de
tunga järnportarna medan deras män och
fiider sändes bort såsom galérsla|var.
De olyckliga fångarna ledo outsägligt:
köld, hunger och misshandel förde dem
hoptals till döden.
Bland fångarna fans äfven en ung flicka,
Maria Durand. Hon var blott 15 år
gammal då man släpado henne lill fängelset.
Där satt hon 38 år.
Det hade varit så lätt för alla dessa
stackars fångar att komma ut ur
fängelset. De hade ej behöft något annat än
förneka sin tro. Endast två ord hade de
behöft uttala, och fängelsets portar hade
öppnat sig lör dem. Men dessa två ord
ville och kunde ingen säga. Hvarför icke?
På fängelsets golf står svaret skrifvet
ännu denna dag. I stenen har Marie
Durand med en lin broderinål inristat
detta ord pà franska »Besistez» som på
svenska betyder »stån emot» Det var ett
drygt arbete men hon hade ju också 38
år att göra deL — Kamrater, om dessa
människor kunde vilja i årtionden
för-smäkta i fängelse, lida hunger, hetta och
köld för att icke svika sin öfvertygelse —
huru myckel mindre skulle jag Öfvergifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
