Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
e o s.
N» 19 & 20
Vi planterade dein och småningom växte
de upp, fingo knoppar och slogo ut i
härliga blommor.
»Kn dag kom en af våra grannar lill
oss och då han såg våra blommor sade
han till mig: O huru vackra: Jag måste
hafva några dylika. Vill du icke gifva
mig några frön?»
Nu väl, om vår granne blott hade sett
de små fula frökornen, skulle han icke
hafva funnit någonting att beundra i dem
eller brytt sig om att begära dem ocb
det var blott då han såg de sköna
doftande blommorna som ban önskade få
samma slags frön.
»Och» fortfor den japanesiska Hickan
mildt »det är på samma säll med Jesus
och hans lära. Då vi tala med våra
bekanta om hans lära och kärlek, bry de
sig icke därom». De säga »vi vilja icke
höra dessa tråkiga saker; vi tycka mera
om att höra sagor och berättelser från
vårt eget land!» Men då de se Jesu
kärlek i våra hjärtan och hans lära bära
Irukt i milda kärleksfulla ord ocb
handlingar hos oss, då ropa de: »ah huru skönt!
Hvilken skön lära är det icke som gör
människorna så milda och goda och
kärleksfulla V» Ocb då vi säga dem: »vi
hafva lärt delta allt af Jesus» då säga
de: »vi måste också få lära det af
honom!»
Hvad sägen I, mina vänner, om den
japanesiska flickans ord? Jag tror, att vi
kristna ha’ mycket att lära af henne.
»Gärningar, handlingar — icke ord»
menade hon. Genom vårt lif mera än
genom våra ord predika vi Kristus för dem
som icke känna ocb älska honom.
Viljen icke I alla unga vänner, som
läsa delta, ära och förhärliga Kristus
genom edert lif? Så atl edra vänner,
skolkamrater, bröder eller systrar, som ge
akt på eder och se, att I dag för dag
bli allt mera lik Kristi milda kärleks-
fulla bild, måtte sägn och tänka: »om
detta är Kristi lära måste äfven jng
få den!"
Jt
Mössan, som 05g upp i skyn for
att fånga guld.
T^usthållarens Niklas och lill-Guslaf samt
torparens Janne voro goda vänner.
Torparens stuga stod på skogsbacken
nära gården och nedanför backen rann
bäcken. Om sommaren var den nästan
torr, men om våren susade och brusade
den nästan som en fors. Gossarna bygde
i bäcken både sågverk och kvarnar ;
Niklas kallades då sågpatron och Janne
mjöl-narfar, och båda voro mycket stolta
öfver sina titlar. De större gossarna ville
icke ha’ lill-Gustaf med sig i lekarna.
Han var en sådan »slabbertaskus» att
ban alltid derhemma skulle skvallra och
pallra om det som pojkarna hade för sig
— också sådant som ej var så nödigt
att tala om, som t. ex. efterföljande
händelse.
Gossarne hade en pilbåge, som kunde
skjuta pilen så högt, alt man engång ej
mer sett den komma ner igen. Först
några dagar senare hittade man den i
en buske. Ruslhållots vallpojke
försäkrade då, alt den säkerligen hade varit
uppe i molnen ocb frågade, om icke
gossarne sett gnid på pilens spets; tv i
molnen tinnes det guld, det ser man ju
tydligt vid solnedgången.
Man synade pilen uppmärksamt, men
intet guld syntes.
»Den var väl för hal, så att guldet ej
kunde fastna vid den» sade vallpojken.
Don borde tjäras».
Gossarne skaffade tjära, smorde
pilspetsen och sköto. Men tjäran hade gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
