Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
K o 8.
N:0 t
de fa en IwjII i nacken "eller se
gudsnåd-liga ut, om de skola hoppa öfver en bäck
öller klättra öfver ett plank. Vi skulle
naturligtvis màsta vara så stilla och
schangtila som på en soiréo i
studenthuset, om vi hade sådana pjåklås med oss!»
> Det skulle nu förresten inte skada er»,
sade mamma, »ty I bullren och väsnens
nog annars tillräckligt. Du vet dessutom,
att det ej är vackert, vänligt och rätt att
tala om sina medmenniskor på detta sätt.»
Ellen hade suttit lyst. Nu gick hon
till Karl och sade: »Vet du, hvilka jag
skulle önska bjuda?»
»Kanske inte Agnes och Edit och de
andra», frågade Karl med spändt intresse.
»Har du ej läst dagens te.\t>, frågade
Ellen, ungdomarna hörde nemligen till en
bibelläsningsföreniug.
• Nej, minsann det har jag glömt; jag
hade så lång läxa i historien», sade Karl
litet skamsen.
»Jo, det står så här: När du gör en
middags- eller aftonmåltid, så bjud icke
dina vänner eller dina bröder eller dina
fränder eller rika grannar, att icke ock
de tillälventyrs bjuda dig igen. Utan när
du gör gästabud, så bjud fattiga,
krymplingar, halta och blinda. Och salig skall
du vara, emedan de icke hafva något att
vedergälla dig med.»
»Hvad menar du?» frågade Karl något
osäkert. »Jag menar, alt om jag fiuge
lof al mamma» — Ellen såg bedjande pä
sin mor och klappade henne på handen
— »skulle jag så gärna bjuda sådana
som Kristus bedt oss bjuda.»
»Gärna, gärna min flicka», sade mamma.
»För mig är det hufvudsaken att du har
roligt-»
»Du lefvande Lasse, sådana påhitt!»
mumlade Karl. »Del måtte bli ett skönt
namsdagskalas.»
»Vet du Karl, jag önskade så grufligt
gärna all vi sloge oss tillsammans», sade
Ellen. »Vill du ej Iiöra huru jag länkl
hela saken?»
>Höra kan jag väl, men något vidare
blir det häller icke. Axel Dahl firar sin
namsdag i nästa lönlag och jag skulle
ej bli bjuden om jag nu ej bjöde honom.»
»Ja, just så står det i texten», sade
Ellen. »Men nu skall du höra om milt
kalas och så skall du i morgon
eftermiddag ge ditt sista svar.»
Vi berätta icke de båda syskonens
samtal ulan blott hvad Karl sade andra
eftermiddagen.
»Hör du Ellen», sade han. »Jag har
lust att forsöka. Hvarför skulle det slå
så i bibeln om vi icke böra göra det.
Jag söker ut åt mig tnina tio och du dina
lio. De kunna minsann gärna vara i
samma ruin.»
Måndagen kom. Kl. blef 5 på
eftermiddagen och en ovanlig skara
marscherade in i tiärskapel Alms matsal.
Där kom den fattiga skomakarens tre
bleka barn: halta-Janne som sålde
tändstickor och blanksmörja, klapprade
uppför tropparna med sin krycka;
tvätter-skans Peter, som alllid såg så hungrig
och blåfrusen ut, steg också in; och så
samlades de tjugu stycken mer eller mindre
fatliga och bleka, nu rentvätlade och
kammade mot vanligheten samt ble|vo
vänligt emottagna af Ellen och Karl. De
voro alla försl mycket lysla och blyga.
Men så placerades de kring ett väldigt
th^bord med uppradade smörgåsar. Karl
hämtade thé åt gossarna och Ellen åt
flickorna. Ni skulle sett huru
smörgåsaina ströko med! Hela stora brickan
fick fyllas engång till. Småningom blefvo
de frispràkigare, och när slutligen en korg
med stora, vackra äpplen och päron
stäldes på bordet, lyste halta-Jannes ögon
sotn stjärnor och skomakarns Lina
skrattade riktigl högt af förtjusning. »Sådana
äpplen har jag allting ätit», försäkrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
