Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
EOS.
Inom tio minuter voro de på väg. De
kommo fürat till en liten stuga i
utkanten af byn.
„Här bor Doilans moster, stackars, sjuka
Lena" sade Minni. „De bodde alla
tillsammans, medan Doilans föräldrar lefde.
Nn är Lena alldeles ensam och blott en
gammal kvinna går och ser efter henne."
Ungdomarna trodde in i den lilla
stugan. Till Almas och Oskars förvåning
var rummet så rent och nätt med hvita
gardiner och några blommande
krukväxter i fönstret. I sängen låg Lena, en blek,
aftärd gestalt men med ett så lyckligt
och vackert uttryck i ansigtet, att våra
vänner från staden med förvåning
betraktade henne.
..Huru mår Lena i dag?" Irågade Minni
och klappade den magra hvita handen,
som låg på täcket.
.,Tack, kära lilla fröken" svarade Lena.
„Det är som vanligt." I detsamma fick hon
ett af sina anfall, så alt hon darrade i
bela kroppen och stora droppar af kall
ångestsvett syntes på pannan.
Minni böjde sig öfver henne och
torkade svetten från hennes ansigte. Lena
hviskade för sig sjelf: „Du vet allting; du
vet att jag älskar <liyli.
„H varför säger du så, Lena" frågade
Minni.
„Äh fröken, då jag har mina svåra
anfall, hviskar frestaren ibland i mitt hjärta:
l.£na, din herre Kristus, som du tror på,
är en bra hård och hjärtlös herre, som
låter dig lida så tnvcket. Öfvergif honom
och dö. Och dà upprepar jag de ord
fetrus sade till frälsaren. Han vet nog,
att jag älskar honom, utan all jag
försäkrar honom det. Men det är en lättnad
för mig att fä upprepa de ordeu, då jag
har mina anfall".
„Lillan mår.bra hos oss l^ena", sade
Minni. ,.Men känner du det ej tungt att
ligga här ensam hela dagarna?"
..Kära fröken, jag är så glad. så glad.
Ensam är jag ju aldrig. Det linnes ju
En som sagt: se jag är när eder alla
dagar intill världens ände. Han är städse
hos mig och skänker mig den största
glädje jag känt. .lag skulle ej önska eder
mina plågor men jag skulle önska Ni
kände min Vän så, som jag känner
honom" svarade Lena och hennes ögon
strålade af glädje och frid.
„Nu måste vi gå", sade Minni till
kusinerna, som stån alldeles tysta vid
fönstret. „.Jag undrar om Dollan någonsin
skall få se sin lyckliga slägting. Hon
skulle vara gläd att ha’ haft en sådan
som Lena. — Nu gå vi till fattiggården."
De gingo öfver en äng och kommo till
fattiggårdens stora gårdsplan. .,Hitåt
fröken" hördes en glad röst ropa. Under
ett stort trä satt en ung, vacker Hicka
med en strumpstickning i handen och
vinkade at våra vänner.
„Där ha vi Maria, som jag söker" sade
Minni. De gingo till henne och Minni
skakade hjärtligt hennes hand.
„Här är boken, som jag lofvade dig"
sade hon. „Det är bra skönt att du kan
sitta ute så mycket".
„Icke sannt", sade Maria och såg med
en klar blick ur sina stora blå ögon på
Minni.
Alma och Oskar märkte först nu, att
hon var nästan utan ben. En gång, då
Maria varit inne i staden, hade ban
blifvit så svårt öfverkörd, att bela ena benet
och en stor del af det andra måste sägas
af. Nu bodde hon i fattiggården och
gjorde don nytta hon kunde.
„Ar icke dagen lång för dig, Maria, då
du icke kan röra dig utan måste förbli
på samma ställe?" frågade Minni, sedan
alla satt sig bredvid flickan.
„Ja, om jag ej hade så mycket att
göra. Ser fröken, jag stafvar med
barnen här i fattiggården, stickar så mänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
