Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
KOS.
N:n 3
mon .. den fick clt litet ledsamt slut.
Ty midt i roligholen kommo pappa och
mamma hem. Valfrid och Herman fingo
— arrcst bakotn skärmen i matrummet
och blefvo utan kvällsvard.
Hvarför? Naturligtvis för att: „do pinat
Murran, så kommo do nu i kurran." En
kissekatt är skapad att springa omkring
fritl och jaga råttor och möss men icke
sitta „uppsträkt" i en stol. DA pojkar
och flickor ha’ lust att göra förtret åt
våra snälla husdjur kunde de först tänka
på, huru del skulle kännas, om någon ville
pina dem själfva.
Det var första och sista gången
Murran spelade „fru Petterson". Valfrid och
Herman läto den gå i fred, ty de mindes
arresten bakom skärmen och den
försummade kvällsvarden. —
ilurrans vän.
„Godt går igen".
jjet ska’ bli något till roligt, när mor
kommer hein från markna’n! sade
lilla Elna, rusthållarens dotter. Då far
jag en pepparkaka, så stor 30m hela
pärmen på bibliskan, med små mandlar i
alla fyra hörnen och en stor mandel
inidlpå. Och så får jag ett uvtt förkläde,
för det har inor lofvat, och lit|, Matts får
nog en vagn eller ön trähäst.
— Jag får väl inte så mycket, jag
sade Torpar-Karin. Mor har inte så
mycket atl köpa för, och om jag får en
tre-pennis kringla, får jag vara glad.
— Du ska* få smaka på min
pepparkaka, tröstade Kina.
De voro så goda vänner, dessa båda,
bondens dotter och torparens, och lika
gamla voro de, nio år båda tvà. Karin
hade en bror, som var el t är äldre, och
Elna hade också en bror, men han var
bara fem år och kallades till’ Matts, för
ban bette, förslås, Malts efter far.
Det led mol kvällen och det blef mörkt,
och ändå hade inte marknadsfolket
kommit hem. Elna lade sig att sofva men
hon klädde ej af sig, ty hon var så viss
på, alt far och mor skulle komma hein
don kvällen; del hade mor sagt. och mor
höll alltid ord.
Elna visste ej, huru länge hon sofvit,
men hon tykfe nästan, att det hade
räckt hela natten, då hon vaknade vid
att det var tøus i stugan, och tär och
mor voro hemma. Hon sprang upp, litet
yrvaken, och hälsade som hon brukade
på föräldrarna. Dol såg ul, som om mor
hade gråtit, och far var också allvarsam,
och bägge hälsade litet knapt på Elna
och sade, alt hon skulle gå till sängs nu,
så skulle hon få sina marknadsgåfvor i
morgon bittida Elna blef dog litet
sno-pen, men hon var en liten snäll och
lydig Hicka och gjorde strax, som hon var
tillsagd. Sofva kunde hon dock ej, utan
bon låg vaken och och hörde på, hvad
föräldrarna talade.
— Nog är du väl ändå glad, alt du
lydde mig, Johan, sade mor Anna-Greta
till mannen, och skref in dig i föreningen,
när du ser sån t elände det usla
brännvinet ställer lill! Ack. jag kan aldrig glömma,
hm- blodet rann öfver ansiktet pä honom,
och hur ryslig han såg ut, när polisen
ledde honom i väg till kurran! Och oxen
hade han såll och pengarna hade han
mest supit opp och resten hade någon
slulit af honom, och det var därför det
blef slagsmål af. Och nu sitter Majlona,
den stackaren och väntar honom hein
med marknadsgåfvor åt barnkräken! Jo,
det blir vacker marknadsg&fva, di får!
Och så grät hon igen och gick bort
till lill’ Matts och lade en pepparkaka på
hufvudgärden. Men när hon kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
