Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi EOS.
N:o 6
men del fans ingen bland dem, som han
kunde bedja om en dylik säkerhet.
„Nej, herre, jag kan icke skalTa någon
säkerhet al den sorten1’, svarade han.
„Kan rii icke försöka mig utan någon
sådan, herr Mari in V"
Köpmannen skakade på hufvudet.
„Jag kan få en mängd gossar med rätt
goda betyg", sade han, men om någon
har tillräcklig tillit till deras ärlighet för
att blifva deras borgesinan, då först är
jag fullt viss om, att jag kan lita på dem i
min bod. Det iir en god aflar all lära,
och om du kan skalTa sådan säkerhet jag
begär, skall jag gärna antaga dig, men
ulan denna gir det ej".
Man tog upp sin tidning igen för alt
läsa och Fred lämnade butiken, viss om
alt han ej hade något hopp all få platsen,
hur angelägen ban än var om
sysselsättning, ty ban visste ingen, af hvilken han
kunde begära ott dylikt ynneslbevis,
Han hade nästan alldeles förgätit sin
besvikna förväntan veckan därefter, och
var" nu i stället för att sörja öfver sitt
misslyckade försök atl få stadig
sysselsättning, ifrigt upptagen med hvad slags
extra göromål han kunde komma öfver.
En dag hade han lofvat en granne att
taga med Lill torget ett parti äpplen. Nür
han nu gick bredvid den lilla starka
mulåsnan och hvisslade så glad som en botink,
mötte han några gossar, med hvilka ban
var något litet bekant.
„Gif oss några äpplen, Fred", ropade
en af pojkarne till honom, när ban såg
korgarne, en pà hvardera sidan of
mulåsnan, fylda med stor vacker frukl.
„Jag kan inte", svarade Fred. „De äro
icke mina, eljes skulle jag gerna traktera
er, utan de äro fru Uensons, och hon
tillsade mig all jag ickc skulle låta någon
rubba dem".
Ah, hvad gör väl det? Hon får aldrig
veta deL Gif oss ett par, eller också
skola vi laga dem själfva", sade en
annan gosse som närmade sig korgen med
utsträckt hand.
„Nej, du skall icke", svarade Fred med
fasthet och stälde sig Iramför frukten.
„Jag lofvade henne, atl de icke skulle
röras, och jag tänker hålla mitt ord så
godt jag kan".
Med hånfullt skratt höll en af pojkarne
Fred, i trots af hans motstånd, under det
resten af pojkarne begynte förse sig med
Iruklen utan att bry sig om hans
protester.
Fred kämpade emot af alla krafter,
men kunde icke frigöra sig från sin
motståndares starka armar, och hans
ansträngningar all slippa lös förskaffade
honom endast några smärtsamma slag.
Pojkarne voro så ifriga att plundra, att
de ickc hörde ljudet af ett åkdon och
öfverraskadcs af en sträng röst som
ropade: „Hör hit pojkar! hvad vill delta
säga?" och då de sågo sig om, lingo de
se att herr Mari in var lätt bakom dem.
Fred såg nu en möjlighet alt återvinna
sina tillhörigheter, emedan han kunde
begära herr Martins bistånd, hvarför han
hastigt svarade: „De (aga fru bensons
äpplen, hcpre, och jag kan icke hindra
dem derifrån".
„Lägg tillbaka dessa äpplen", befalde
herr Martin strängt, och de uppskrämda
pojkarne lydde under tystnad. „Gå nu
och sköl edra göromål, och låt denne
gosse vara i fred", tillade han, „oeh om
jag hör att ni hur ofredat honom en gång
till, skall jag taga saken om hand, i
stället för att låta er slippa undan så lätl
som deuna gången".
Under det pojkarne lommade i väg,
glada alt slippa vidare efterräKning, vände
herr Martin sig till Fred: »Hvarför lät du
dem icke få ett par äpplen; hade de (atl
några, skulle de icke hafva behandlat dig
så illa?" sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
