Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o tf
E O S.
Så skall du klä på dip så, så, sa kvikt,
att du riktigt flyger i kläderna. Och sa
ut att springa, och spriuga så, att du blir
„varm som en ugn". Ah, huru skönt det
kännes efter en sådan „pärs". Man är
så lätt och mjuk i kroppen och på så godt
humör, att man kunde taga hela världen
i famnen!
Vet du, hvarifrån nästan alla sjukdomar
komma? Från dåligt blod. Och vet du,
hum del blir dåligt? — Jo precis på samma
säll som vattnet i en pöl utan aflopp. Då
vattnet icke iir i rörelse utan står stilla i
en grop, så vet du, atl det blir orent och
slutligen riktigt börjar lukta. Blodet i din
kropp måste också vara i ständig rörelse.
Det är ju nog alltid i en viss rörelse,
annars skulle du dö. Men du måste
underlätta och öka denna rörelse. Och det
sker genom kallt vatten och rörelse i
galopp, språng, gymnastik, velocipedåkning.
Då blodet ständigt har riktigt god lart
genom kroppen, hinna inga
sjukdomsämnen samla sig och slå rol. De föras bort
af strömmen.
Således, tor atl lå blodet i stark och
hälsosam rörelse måste du bada i kallt
vallen; om vintern korta, hastiga
öfver-sköljningar, doppningar eller afgnidningar.
Men vidare bör du begagna kallt välten
för att härda din kropp. Du har nog
kanske hört gossar och llickor .,krackla"
ocb hosta, ha snufva och se frusna ut
och vara bleka om näsan. Det är sådana
„pjåkläsu, som alltid palta på sig mycket
kläder och äro rädda för kallt vatten. Du
märker ju, huru din egen ärade nästipp
står ut med ganska skarp köld och
oför-skräkt klyfver den isigaste blåst, utan
att darra eller buttra. Hvarför — jo för
att den alltid är utsatt för luften och
aldrig går i paletå eller galoscher. Om du
skulle börja begagna ett fodral ål den
samt linda in den i bomull, så skulle du
minsann känna, huru också den skalle
lipa „aj, aj, huru kallt i dag; hvar ä’ mitt
fodral!" Nej härda dig med kalit vatten
och frisk luft så behöfver du aldrig bli sjuk.
Två släktingar.
M ör några år sedan kom en österrikisk
t ofOcer, som var myckel sjuk, till en
ansedd badort i Tyskland. Många
människor strömmade dit, i hopp att
återvinna hälsa vch kralter. Officeren var
mycket svag och det var cj troligt, atl
han skulle kunna lefva länge. Han
frågade efter rum i flera hoteller, men man
ville icke taga emot honom af fruktan, att
han skulle dö där. Då han kom till sista
hotellet, slocknade hans hopp, då lian
äfven där lick samma svar: „Här är
ingen plats".
Då framträdde en herre, som bodde
på hotellet, och sade: „denne oßicer är
en släkting till mig, jag vill dela milt rum
med honom; han kan få min säng, och
jag vill ligga på soffan".
Värden hade inlet häremot att invända
och den sjuke blef inburen.
Då han hvilat sig något och åter
förmådde tala. sado ban: ,,Var god och säg
mig ert namn, min käre vän, och huru
vi äro besläktade med hvarandra? Är
det på min faders eller min moders sida?"
Den andre svarade:
„.lag är besläktad med eder genom vår
store broder, Jesus Kristus, som lärt mig
alt alla lidande äro mina bröder, och atl
jag skall handla emot dem såsom jag
önskar de skola handla emot mig".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
