Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X:O 7
E r» s.
3
mässan, voro: "Var din fana trogen, min
gosse; var trogen först mot din Gud och
sedan mot ditt land*.
..Harald var redan den första natten
’sin fana trogen’. Han knäböjde lör att
bedja, men genast höjdes en hånande
röst: ’Vi skola nog svalna af din ifver,
min lina gosse’, och Harald fann en af
sina hyttkamraler hälla kallt vatten öfver
honom, medan de andra pojkarne skreko
af skratt och voro förtjusta öfver det
lustiga påhittet’, som de kallade det. Här
inföll en annari illfuiidig röst: Mag säger
or kamrater, det duger icke atl låiu den
vackra sötungen fä snufva’. Och en ung
skeppsgosse slog fram som för att rädda
Harald, bill glädjeskri höjdes bland
gos-sarno, då han ropade: ’Kom, låna mig en
hjälpsam band, kamrater, vi skola värma
upp honotn litet’. Och stackars Haralds
hals och ansikte gnedos kraftigt rned
cayeunepeppar, tills ban rodnade af både
harm och smärta. Om någon af er,
gossar, känner värkan af cayenuepeppar på
ön våt hud, så undren 1 icke öfver, att
Haralds vrede väktes, och ban var just
lardig att vedergälla, då han plötsligen
erinrade sig en, om hvilken det är
skrifvet, alt ’när han led, hotade ban icke’.
(I Petr. 2: 23).
„Men Haralds pröiningar hade blott
börjat. Den värste galglageln var en
gosse vid namn Hamilton, kallad ’Svarte
Percy’ af kamraterna, bland hvilka ban
var anföraren i alla slags upptåg. Hau
gaf Harald namnen ’Peter From’ och
Mammas gosse’ och ban kallades alllid
. med etl af dossa. Det var svårt, men
genom Guds nåd beslöt ban alt icke
förneka sin herre. Ofta var hans onda
böne- och hvilostund, då ban var i tackel
och tåg, men där berättade han många
gånger sina bekymmer för Jesus och gick
ned hjälpt och tröstad.
„En dag på Discayaviken rasade en
häftig stormby, och kaptenens klara röst
befalde Hamilton att minska ett segel.
’Svarte Percy’, som nog var duktig i
elakhet, var i hjärtat en stor kruka, som ofta
fallet är med sådana karaktärer, och när
han betraktade den sviktande maston och
loppseglet, bleknade han och tvekade.
Herr kapten, får jag gå upp i stället för
Hamilton?’ sade Harald; ’jag gick upp
där i gär för mitt eget nöje1. — ’Känner
du faran i denna storm, min gosse; du
liar ej varit om bord mer än tre
månader!" ’Jag är icke radd, herr kapten’,
svarade Harald och hunH lugna ansikte
visade, att ordet’i Herrens namn är en stark
tillflykt’, var lika sant, som då del för
nära .’5,000 år sedan uttalades. Många
ängsliga blickar följde den lille
sjökadetten, där hau noga åtlydde kaptenens
order. Harald nedtog seglet och återvände
oskadd. Just som han kom ned på del
drypande däcket, fattade ’Svarte Percy’
hans hand och sade: From må du vara,
men en kruka eller ett barn är du icke.
Svarte Percy ber dig vara hans vän och
säga honom, hvad som gör dig så god
mot en fiende’.14
,.Kunnen mina barn gissa, hvem jag
berättat om?"
„Jag tror alt Harald är vår kära, snälla
farbror Harald, det vore just likt honom",
svarade en af gossarne. „Mon hvem kan
don förskräckliga ’Svarte Percy’ vara; vi
känna ingen lik honom?*1
„I veten atl er faders andra namn är
Percy, och jag är ledsen att säga, att
det var jag; mon då jag lärde känna
Haralds frälsare, såg jag huru stor min synd
var. ’Af Guds nåd är jag det jag är",
men jag vill, att I skolen minnas, att del
första, som gjorde intryck på mig, var
eder farbror Haralds med hans tro
sammanhängande lif och den lycka jag oj
kunde undgå att se houom äga. Alt
sedan stormen hafva vi varit goda vänner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
