Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
EOS.
N:o 11
tio vilda, afgudiska människorna, där
säkert mången stilla lår fuktade hennes öga,
så var dock hennes Frälsare henne när
och tröstade henne uti all hennes
bedröfvelse Såsom en rätt kristi tjänarinna
fullgjorde hon med villighet alt, som af
henne fordrades, och just delta hennes
ödmjuka och trogna väsende, hvilket lör
hedningarna var så ovanligl. vann åt
henne allas tillgifvenhet.
Det var en sed i landet, att, när något
barn sjuknade, man bar det omkring från
hus till hus för all fråga, om någon visste
n&got botemedel. Det hände sig nu, all
man kringbar ett sådant sjukt barn. men
ingen visste någon råd eller kunde gifva
något hopp. Då kom någon på den
tanken, atl man skulle visa barnel för den
främmande Hickan, som kanske visste
något botemedel från sitt land. Nunia
svarade, atl hon icke kände någol sådant
botemedel, mon sade sig likväl veta en,
som kunde hjälpa bådo från sjukdom och
död. Då man frågade heiiuc, hvem denne
var, svarade hon, atl det vore hennes Gud
och Herre, som bor i himmelen och
hvilken gärna hör alla dem, som bedja till
Honom. Då de nu bådo, att hon skulle
åkalla Hans hjälp, går hon med barnslig
enfald (sådan som den i slor kraft fans i
de första kristna tiderna) och knäböjer
inlör Frälsaren, bedjande, att llan för sin
egen äras skull måtte hjälpa det sjuka
barnet. Då hon nu återvände, sä uppslår
det sjuka barnel sina ögon, ser småleende
på henne och — är återstäldt från sin
sjukdom. Föräldrarna återvända bom utom
sig af glädje och förkunna för hvar och
eu, som de trä|la, del under, som skell
med deras barn. Dock förstodo de ännu
icke att tillskrifva Gud äran därföre, utan
menade, att del var den främmande
slafvinna|). som botat barnet. Berättelsen
härom spriddes snarl öfver bela landet och
kom slutligen äfven för drottningens öron.
En tid deretter blef drottningen ^juk,
och hon beslöt att söka hjälp hos den
främmande slafvinnas Hon skickar bud
och låter kalla henne till sig; men Nunia
afböjer inbjudningen och bedröfvas, atl
man vill gifva benne en ära, som endast
tillkommer hennes Gud. Då låter den
sjuka drottningen löra sig till henne och
beder om hennes hjälp. Nu måste Nunia
åter åkalla Herren, och Han bönhör äfven
denna gång sin tjänarinna, så atl
dronningen återvänder med hälsan. När
konungen, som hölle Miraus, ser detta, vill
hau skicka slafvinnan rika skänker. Men
hans gemål säger honom, alt Hickan blott
skulle bedröfvas däröfver, emedan hon
försmår alla jordiska egodelar och önskar
blott, att man skall tillbedja bennos Gud.
Häröfver förvånar sig konungen på det
högsta men glömmer dock snart ilen
märkvärdiga tilldragelsen, som således för
tillfället icke tyklcs hafva någon värkan.
Men hvad händer? En tid därefter är
konungen ute på jagL Han förföljer
lifligt ett villebråd och förvillar sig därunder
i djupa skogen. En stark dimma
uppstiger, och hau vet icke mer, hvar ban är.
Dot börjar lida åt allonen, och ban
förirrar sig allt djupare i vildmarken. Han
kallar på sitt folk men får intet annat
svar än ekot från bärgon. Då påminner
han sig den främmande slafvinnan, och
huru hon skall hafva sagt, all hennes Gud
visserligen bor i himmelen inen likväl kan
höra alla dem, som åkalla Honom.
Hvarföre, tänker Miraus, kun Han då icke höra
och igälpa mig? Så tänker ban, nedfaller
på sina knän och säger: „Du Jesus, som
främlingarna kalla Gud, lefver du och
förmår alt, så visa det och hjälp mig.
Förer du mig härul, så vill jag tjäna dig
med all hvad jag har" Denna bön var
hans lyärtas bön, och här gälde det Guds
ära. Därföre hörde houom Herrön,
dimman skingrade sig innan kort, och ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
