Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sm 17
EOS
sparbössan, mr så god och räkna dem
sjläf, herr pastor!"
Nftr nti pastorn räknade, fann han
55 fem-ören. således tre slantar mer
än fadern uppgifvit. Helt bestört
räk-uade fadern dem ännu en gång,
hvarefter han utropade: „Jag begriper
icke detta. Mitt kära, hemgångna barn
har dock säkert ej tagit något, som
icke tillhörde henne, icke ens for att
därmed uträtta något godt. Och dock
finnes där tre fem-ören mer, än hon fått
af mig. Huru kan det vara möjligt?"
Detta oroade honom så, att han
redan följande morgon anförtrodde sitt
bekymmer till ett fruntimmer, som
mycket hållit af lians lilla dotter. »Jag
hoppas att kunna lugna er angående
denna sak," svarade hon. „Aftonen
förut, innan eder lilla flicka dog,
besökte jag henne. När jag såg henne
plågas af dun starka febern, frågade
jag, om hon skulle tycka om att få
en apelsin att vederqvicka sig med.
Hon tackade mig med ett vänligt
le«nde. Nu hade jag just gjort några
uppköp i staden, hvnrföre jag ej hade
kvar mera småmynt än tre fem-ören.
Dem gaf jag eder lilla flicka, så att
hon skulle få skicka efter en apelsin.
Jag påminner mig dock nu myoket väl,
att jag såg missionssparliössau stå
bredvid barnets bädd, ty det gjorde mig
just ondt, att jag ej kunde lägga
något deri."
„Gud vare lof!}1 sade fadern med
lättadt hjerta. -Måtto Herren förlåta
min misstanke. Jag är alldeles viss.
att apelsinen aldrig blef köpt; mitt
döende barn har förnekat sig denna
vederkvickelse för att kunna lägga
tre lem-ören i sin sparbössa"
Mina kära små vänner, hafva vi icke
något att. lära at’ denna lilla flicka*
kärlek och sjelfiörsakelse? Det hon
kunde, det gjorde hon, hon gjorde det
i tysthet. Men Herren, som hon
älskade, och för hvilkens skull hon för*
sakade sig själf, han såg det, och han
skall forvisso välsigna det fattiga
barnets lilla skärf. Hennes lif var kort,
och likväl hade hon spridt mycken
glädje omkring sig. Hon hade varit
sin faders fröjd, i det hon aldrig gaf
honom anledning till missnöje, och vi
kunna förstå, att det lilla sjukliga
barnets oflervillighet och själtlörsakelse
skulle uppmuntra de andra
missionsvännernas hjärtan. — — Och du, min
vän, offrar du något för Herren?
fe
§ar du fått det?
L T n liten gosse lyssnade till en
predikant, som talade om ett nytt
hjärta, och detta gjorde djupt intryck
på honom. Då lian kom hem
berättade ban för sin yngre syster, hvad
ban hört. „Och" tillade han nvet du,
jag tror att jag har fått det nya
hjärtat." „Acku, sade den förtjusta lilla
flickan, „så roligt det var; var snäll
och visa det tör mig!"
Du kanske ler åt barnets begäran,
och äudock hade hon alls icke orätt.
Alla, som hafva ett nytt hjärta, kunna
visa det geuom ett nytt lif. Då vi se
att någon sträfvar att bli lik Jesus —
helig, nyttig, glädjande alla omkring
sig genom sin vänlighet var säker
att det är ett nytfc hjärta, som är
orsaken dertill. „Nkapa i mig o Gud,
ett rent hjärta och gif mig en ny,
viss ande." A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
