Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\ i) .’I E
oeh der låg i gamla tider också bd
mäktig stad med samma namn. Fol
ket i staden lät en gång, till minne
af e>n lyckligt undsluppen belägring
af fiender, förfärdiga denna jättebild
af sin skyddsgnd och uppsätta den vid
inloppet till hamnen. T högra handen
höll den väldige mannen ett fat med
brinnande kol och tjänade på detta
sätt, till fyrbåk för sjöfarande. En
annan sägen uppger att stöden skulle
ha stått med ett ben på hvardera sidan
om hamninloppet, och att ett skepp
för fulla segel kunde fara däremellan:
denna berättelse är mindre trovärdig,
men ger i alla fall ett begrepp om
bildstodens ofantliga storlek. Den var
gjuten af brons och inuti fyld med sten.
Afsigten att göra sin stad
världsberömd hade Rhodos’ invånare
visserligen vunnit, men själfva det stolta
minnesmärket fingo de dock icko
synnerligen länge blicka upp till. Redan
efter sextiofem års förlopp störtade
kolossen omkull vid en jordbäfning.
Den förblef dock liggande oskadad på
marken, men upprestes icke mer; utan
utgjorde, där den låg, i nära ett helt
årtusende ett föremål för beundran
genom sin storlek och det konstnärliga
arbetet. När ön Rhodos slutligen
eröfrades af araberna, blef kolossen
sönderslagen och bronsen såld och
bortförd.
— Men, pappa, det var ju stor skada!
inföll Lennart
— Visst var det så, men ingen
består i evärdeliga tider, min gosse! Det
onda af „ världens sju undervärk", som
ännu står kvar, är Eqyptens pyramider.
Mt-n inte ens dessa bärgfasta
konunga-grafvar ha fått bli orörda.
Vinnings-lystna tjufvar i forntiden och vetgirige
forskare och vetenskapsmän i nutiden
S 3
ha beredt sig väg ditin och bortfört
konungarnes mumier och
grafkamrar-nes skatter och minnesmärken. Men
detta, som kan förefalla som skada,
år i själfva värket en vinst, ty
där-förntan skulle vi inte mycket känna
till pyramidernas ocb de gamle
egypternas historia. Som det nu är. vet
man mer om dem än om de hängande
Irädyårdarne i Iiahylon.
— Hängande trädgårdar! det låter
då riktigt som ett undervärk, afbröt
gossen.
— Vi få väl inte ta det alldeles
etter orden, återtog hans far, utan
benämningen afser blott att de sväfvade
högt öfver jordytan. Dessa trädgårdar
voro nämligen anlagda på stora
teras-ser, hvilka sträkte sig trappstegsvis
öfver hvarandra, så att den öfversta
nådde en ansenlig höjd. Det hela
bildade således en väldig pyramid,
beklädd med den yppigaste grönska.
Här kundo man vaudra under lummiga
träd, bland de allra sköuaste och
praktfullaste växter från skilda land. Högst
uppe på toppen fans en
bevattniugsma-skiu, hvarifrån vattnet kunde strömma
ned till alla anläggningarne, och dit
iupumpades vattnet frän den
närliggande floden Eufrat Sagan förtäljer
att det var den mäktiga assyriska
drottningen Semiramis. som lät anlägga
dessa märkvärdiga trädgårdar, men
hvilken möda och kostnad, som fordrats
därtill låter sig väl knappast beskrifvas.
Templet i Efesus må vi nämna som
det fjärde af världens sju underverk.
Efesus var en af Mindre Asiens rikaste
handelsstäder, och var äfven omtalad
för sina praktfulla byggnader. Det
nämnda stora templet var hälgadt åt
gudinnan Artemis eller Diana, och det
säges att arbetet derpå räkt i 120 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
