Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:n 22
EOS
S
mitt konungarike. Hftr ftr otäkt
ödsligt, och jag skalle ha ledsnat i hjäl
för många hundra Ar sedan, om det
nere på det bördiga och rika landet
ej funnes menniskor, som ingenting
gitta, ingenting vilja, utan bara gå
och skräpa, ty sådana har jag makt
att taga hit upp och göra till mina
trälar. Nu skolen I, som tycken edar
lika med stolta svanar, just i svanhamn
hvarje natt draga mig i min båt
omkring på sjön, tils jag tröttnar på det
nöjet, så där om femtio år, ifall jag
ej hittar på något annat under tiden.
Hela dagen ha’n I lof, att i
människogestalt drifva omkring bland fjällen;
men fria blifven I aldrig förr än I af
kärrull, svanbrösttjun och hulVudhår
gjort en prydnad, som binder en
pladdrande kvinnas tunga i frivillig
tystnad och förmår lätjefull hand att
omskapa gåfvan, så I kunnen åka
öfver fjällsjön däri."
, Jätten skrattade, så han med båda
händerna höll sig för magen, när han
såg prinsarna sänka sina långa
svanhalsar i stum förtviflan. „Ja, I kunnen
ju tänka på saken; här är tid nogu,
flinade han.
Men år efter år lefde de tre
prinsarne i jättevärlden, utan att ens
hoppet om att kunna lösa jättens gåta
rann upp i deras bedröfvade sinnen,
och de väntade sig ej annat, än att
lefva detta toma lif i femtio år och
sedan begrafvas under dyn i något, af
de stora kärr, som funnos emellan
fjällen. ,.Där stoppar jag ned mina
trälar: gossar, flickor, män och
kvinnor, när jag tröttnar vid dem eller de
bli för gamla för mig", hade jätten
sagt.
En afton, då prinsarne tagit
svau-hamu och simmat fram till jättens
borg, sågo de jätten komma körande
med skatspannet genom luften och
sänka sig ned vid slottsporten. I
fjädervagnen, som glänste i
aftonrodna-den, som en ofantlig ädelsten, satt en
ung prinsessa med guldkrona på
hufvudet och med purpuTkappa öfver en
guldstickad klädning.
^Det är den undersköna prinsessan
Mimosa, bon som trodde, att hela
världen var skapad för hennes skull och
tykte sig vara för mer än alla andra.
Undrar, om hon, som aldrig själf ens
dragit på sig sina silkesvantar, också
skall träla för jättens båt?" sade
prinsarne, då de sågo jätten bära
prinsessan in i sin borg.
Snart kom dock jätten ut, klef ned
i båten och lät svanarne draga denne
fram och åter på sjön, tills dagen
grydde, då han åter gick in i fjället.
Nästa afton, då svanarne kommo
med båten, ropade jätten till dem, att
nu hade de tjänstledighet och kunde
simma sysslolösa hela natten lång, ty
nu skulle prinsessan ro honom; det
var ett nytt nöje, som han hittat på,
sade han: „Men gån bara ej under
tiden och blifven raggiga och otrefliga,
ty då stoppar jag ned er i det
bottenlös-a kärret", ropade han efter de tre
prtnsarne.
Skulle prinsessan Mimosa ro? Hon,
som ej vetat af något simplare än
arbete och ansträngning! Nå, detta ville
prinsarne se! Och så summo de alla
tre i svanhamn in i en vik, där båten
skulle förbi. Men deras blod isades
af fasa, när de sågo jätten vräka sig
stor ooh bred i båtens akter, medan
den unga prinsessan grep om årorna,
så blod sprang fram under hennes
naglar. Alla tre svanarne skyndade fram
för at.t draga båten, men jätten röt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
