Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nw 2ä
E o a
Då Ka t u fann, att Mata hau ej ville
komma, beslöt lian att själf gå oob
söka honom. Han medtog såsom
sällskap en kusiu, vid namn Wbi-wbi.
Dessa tvä gingo till -Matabau och
frågade honom alter boken.
jAh," svarade Matabau ^öuskeu I
att lä den dm* bokan? Jag har den ej."
-Hvem har den?" frågade kusinerna
oroligt.
Matabau nämnde egarens namn.
De båda kusinerna gingo till denne.
„yül ni låna oss boken," frågade de.
ifNaj," svarailo mannen „jag
behöfver den tör att däraf göra patroner
till min bössa,"
„Ack, ni får ej begagua den till er
bösss," sade Katu. „Det är Guds bok.
Jag vill köpa den. Hvad vill ni hafva
för den2"
„Några mattor och litet tobak." —
Detta pris erlades med mycken glädje.
Kusinerna skulle gärna hafva betalt
mer, om det blifvit begärdt.
Kalm höll un deu dyrbara boken i
sin baud, mon kunde icke ens läsa
titelbladet. Det var ej en Bibel och
icke häller Nya Testamentet, utan
endast Luce evangelium. Denne bok
hade ej af missionärerue blifvit gifitn
åt Matabau, utan den hade med väld
blifvit tagen från ,en kristen inföding.
Dess forlust blef många själars vinst,
och ehuru det förorsakade honom torg,
bringade det englarne glädja Katus
ifrigaste önskan var nu att lära läsa.
Meu hvem skulle lära honom? —■
Matabau, ty migsionarerne hade
undervisat honom. Men ville ban göra det?
Då Katu och Whi-whi bådo honom
därom, började han skratta och sade:
»Hvarföre ünskeu I läsa den där
boken? Dat är eu dålig bok. Dun säger
er, »tt I hvarken skolen dricka tör
mycket rom eller strida utan lefva i
frid ooh bedja till Gud." Efter màuga
böner samtykte dook Matabau att
ander visa de båda kusinerna. Ban
följde dem till en liten 0, kallad Kapiti,
där de skulle vara tryggare och mera
i lugn än på fasta landet.
Denna o hade eu gång varit.en
eländets plats, ty Katus fader hade fordom
där förvarat krigsfångar; men nu var
den en fjällbetens boning.
Natt, och idag studerade de båda
kusinecha; dft sömueD öfverföll dem,
lade de ag för en stund ned ooh
upp-Btego vederkvikta för att .åifcer låsa.
De delade sin anda bojf. *aidt i tu, så
att de /ingo en dol hvardera. Emedan
de ej .visste, när Matabau skulle lämna
dem, hade de ingen tid att förlora och
fruktade fvfr att de ej dessförinnan skulle
hafva lirt sig att läsa.
På detta ensamma stAlle besöktes
de af Katns far och farbror, hvilka
bådo deup deltaga i deras strider: men
de svarade: .Vi frukta Guds bok, vi
vilja ej strida." "— nVåra gudar",
svarade de gamle krigarne, „äro sanna
gudar. , Dèt är àe, som gifva oss kraft
att död» "så mycket, folk. Edra gudar
äro icke starlfa." (Povts.)
Prinsessan, som aldrig hade tråkigt.
^trføafof y? »»Id *nt>jU as rf bsTnl
let var en gåug en kuug och eu
’ drottning, som blott «gde en enda
dotter; och henne voro de mycket
svaga för. När den Ulla priusessau
blef några år gammal, ville hon, ükt
de des ta barn, gärna höra berättas.
AJJa sagoberättare i landet
efterskickades o«b berättade för heune, hvar i
sin tur. alla sagor de kunde; men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
