Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Xm 2."t
EOS.
„L4t mig se bältet! Jag har aldrig,
aldrig idkat, kvinnoslöjd eller något
unnat nyttigt arbete-, sade hon sorgsen.
Konungen visade henne bältet, och
hon läste sin egeu saga därpå; men
den brydde hon sig ej om; versen
fäste hennes tankar, och då hon läste
don; tykte hon sig se, hur en uug
snöhvit svan sökte linda den mjuka
virkniogen kring jättebåtens rortull.
„ Tungan skall hindus, tråden skall
vindasu, mumlade hon.
„ Ja, dat är en gåtaafbröt
konungen, men nu ha vi andra nöjen, än att
gissa s&daut, ooh så ville han åter
gömma bältet.
.„ Nej, det är ju mitt," sade
prinsessan ooh knöt det kring sin medja.
Från den stunden vardt hon glad,
som en ung brud, fast hon änuu ej
ville höra talas om, att hon skulle
gifta sig med kungen. Saken värden, att
hon na kunde se tillbaka på alt det
hon upplefvat och började förstå, att
hou ej vore helt räddad från jättens
makt, förr än hou uträttat något till
gagn för andra. Ooh så tänkte hon
på svanen, som sjungit: „Räddning,
räddning!" när de två audra flugit
bort med bältet.
Natt ooh dag tänkte hon p&
svanbältets gåta, men ingen anade, hvad
som fylde prinsessans håg, ty hon
dansade och var glad med kungen
ooh hans hot;
Så snart hon blef allena, läste hon
på gåtan, och en. natt trodde hon
sig ha löst deu genom att lägga de
båda inskrifterna tillsammans. „Ja. så
måste det vanau, sade hon, ,,men äfven
om det skulle vara ett misstag, vill jag
göra det. så svårt det än kan falla sig41.
Hon började genast att rifva upp
bältet och vinda upp dess tina trfcd,
den hon tvinnade pa sin guldrock.
Men då det blef morgon, gick hon in
i kungens sal, tecknade att hon
blifvit stum och önskade att vara allena
i lönkammaren en stund hvarje dag.
Den öfriga tiden ville hon glädjas med
do andra, fast hon själf var stum.
Kungen blef bedröfvad ötver denna
olycka, men han börjado dook snart
tycka, att en prinsessa, som var glad,
fast hon var stum som en fisk, var
bättre än en, som sörjde utan att
veta hvarför, eller pratade, utan att
veta hvarom, och han stod fast i
sin föresats att taga henne till
drottning.
Och tiden gick, prinsessan arbetade
i löndoin, tils hon förvandlat hela
bältet till ett fisknät, som såg så fint
ooh skört ut, att ingen aunan än hon
kunde tro på dess styrka.
Då nätet var färdigt, smög
prinsessan sig ur lönkammaren ut i skogen
och vandrade vidare bela dagen, tils
hon vid miduattstid befann Big vid
jättens ijällsjö. Helt ensam stod bon nu
vid det djupa vattnet, öfver hvilket
fjällen kastade svarta skuggor, men
uppe på himlen lyste stjärnorna, ooh
månen stod i sin falla glans. Hon
beredde sig att kasta at nätet vid
sjöbrädden, och i samma minut detta
rörde vid vattnet ooh bredde sig ut,
skenbart fint och lätt som en
spindelväf, höjdes ett hiskligt oväsen
rundtomkring prinsessan: Skator skrattade
hånfullt, korpar kraxade, ufvar tutade,
vargar fejöto ocb räfhonor skälde; men
det, som mest förfärade prinsessan
var jätten, som kom glidande i sin
båt, hvari han stod kapprak och såg nt
som ett väldigt torn. Framfor båten
summo svanarne med halft upplyfta
vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
