Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
N:o .’o
Något om starka drycker eller
hvad Grannas-Wille lärde
sig i staden.
f^od ling Wil1oa, sade Lillstn,-Bmü
jt^A i »let ban strök mössan at’
linf-.udet och satte sig pä bänken vid
ilörreii. „Det var fasligt, hvad ■ dn
blef länge i staden! Du for ja redan
i januari, och nu ha vi snärt maj, sä
att nog har da haft tid pä dig att
både höra och se alt möjligt i
Helsingfors".
„Å, jo", svarade Wille", nog hörde
jag ett och annat, och mycket kunde
man fi lära, om man blott hade tid
att vara där, ty två eller tre månader
betyder ej stort, men tacksam är jag
dock ooh glad öfver, att far lät mig
dröja där så hår länge; men, hör du,
brännvinet, som du skref om och bad
mig hämta, det får du nu skicka
efter med någon annan, om din far
nödvändigt vill ha det, ty jag köpte
det inte". — „Hvarför inte det? Glömde
du att köpa, eller var boden stängd,
eller —? Dn har ju så många gåuger
förr hämtat brännvin, hvarför hämtade
du ej denna gång, frågade Emil belt
förskräkt, då han såg, huru allvarsam
Wille var".
„Nej", svarade Wille, „inte glömde
jag, och nog voro alla bodnr öppna,
men jag vill ej nu mera liüaita
olycka och fördärf till mina vautier
ooh bekanta".
„Olycka och fördärf! Hvad är det
du säger? Ingalunda hämtar du olycka
ock fördärf, för det att du hämtar 2
’/, 1. brännvin åt far. Det är ju
hälsosamt att ta sig en måltidssup, och
varmt och godt käns det ock att ha
litet starkt med sig till skogs om
dagarna, så att någon olycka kan jag
då inte se däri. Visat kan det ju vara
illa, om man smakar så mycket, att man
ej kan reda sig, som Storstu-Janne
gjorde, då han sist var till stån.
Poliserna förde både häst och karl till
Poliskammaren, och <iår lick Janne
sofva tils ban blef nykter, och «å fick
lian plikta för både oljud på gatan
och djurplågeri. Det kan man kalla
fördärf, men inte det, att man för
hälsans skull tar sig en sup brännvin
eller dricker ett glas öl nu och dåw.
„Ja, så har jag också trott",
svarade Wille, nmeu i staden fiok jag
lära mig’annat. Och det är inte blött
tomt prat utan riktigt i tryck
bevisadt’, att det är den största olycka
och skada för hval- ooh en att
begagna starka dryoker i för stor mängd".
„Ja, i för stor mängd, ja, det kan
så vara, men med måtta, ser du, med
måtta! Det är just dot jag säger",
sade Emil.
„Hör du nu, Emil, mins du ej, huru
ordentlig Storstu’-Janne var för ett år
sen, och nu vet ban inte af någdn
måtta als. Så kan det gå dig och
mig och hvem som hälst, om vi
begagna starka drycker^;Dt^^rerua säga,
att man l^r gift i kroppen, då tnau
dricker brännvin, öl* konjak ja till
ooh med vin, ty i alla sådanu dryoker
finnes alkohol, som är ett slags gift.
Far man litat af dot gi het, vill man
ha mera. Därför är det bäst att inte
als smaka det".
Härtill kunde Emil ej svara
någonting. Hau kände Wille och viste, att
hvad denue sagt, hade han klart för
sig. Emil blott rankade pä hufvudet
och såg fundersam ut.
„Här i hörnskåpet har jag en bok",
sade WTille och tog fram den. nI den
här boken berättas det om, huru männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
