Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nw 27
E O S.
3
gaile, blefvo de igen fotograferade.
Hår i »Eos" sen I huru pojkarna sågo
ut, då de hämtades dit, ooh d& de
vis-tåte där en tdd.
„ Livad var det för en skola, dit
John fördes/ frågen L
Det skolen i få höra En
dagdrif-vareskola är både skola ooh fängelse
på samma gång. Då pojkar löpa bort
hemifrån ooh försumma skolan, föras
de till en dagdrifvareskola, i hvilken
det värsta straffet Itoatår däri, att de
aldrig få gå utom porten ocb ej ha’
mera ledigt än 30 minuter på f. m.
ooh 20 minuter på eftermiddagen.
Jag vandrade omkring i det väldiga
huset, som såg ut som ett stort
palats, Där fans mycket, att se på. —
Gossarna voro indelade i två lag:
de, som gjorde arbete i värkstäderna
på förmiddagarna, gingo pä
eftermiddagarna i skidan ooh tvärtom. — Där
funnos skräddar- och skomakar-
värkstäder samt ett bageri. I alla dessa
arbetade gossarna pä för- eller
eftermiddagen. Kl. 12 på dagen hade de
en timmes gymnastik.
Eos-vänner! Jag var riktigt
bedröfvad öfver, att I icke voren dar med
mig och sägen dessa pojkar
gymnastisera. Jag berömde nog, som ni
minnes, de där gossarna och flickorna i
den stora skolan, hvilka sutto så tysta
och uppmärksamma Nu var jag så
förtjust igen, att jag knapt kunde
stå stilla Jag har aldrig sett en
sådan pojkgymnastik. Med mig voro
tre skollärare trän Edinburg och
be-sàgo dagdrifvorskolan. Och de sade,
att de kunnat stå där hela dageu utan
att tröttna. Det var närmare 3UO
pojkar, som togo rörelser pä »amma gång.
Och nej, minsann, om vi hörde mer
än ett euda slag, då de slogo ihop,
händerna, och så såg det ut, som om
blott en arm eller ett ben sträkts
då man såg längs linien. När jag nu
kommer hem till Finland, skall jag
minsann gå till våra egna
folkskolepojkars gymnaatiktimme ooh se, om
de äro så fiffiga, som dessa
dagdrifvare i llighbury.
Sä skall jag säga er, hvad jag tänkte
på, då jag stod där och såg på huru
makalöst viga, kvicka, starka och
precisa de vilda odygdiga pojkarna
voro, huru uppmärksamt de lyssnade
till lärarens kommando, och huru
ögonblickligt de lydde honom: Hvilken
mald ha de ej öfver sina armar,
sina ben ooh alla sina kroppsdelar!
Och dock huru äro ej de
stackars gossarnas själar ouppfostrade!
Huru litet lyda ej deras hjärta och
förställd och vilja det, som är rätt
och godt! Htirn ha de ej, ehuru de
äro så unga — en var ej nio år —
varit olydiga i hemmen och skolan,
lata försumliga ooh okynniga, så att
poliseu har nödgats taga dem.
Hvarför lyder ej deras själ likaväl som
deras kropp? Ja, sägen det! Du kan få
dina armar att göra så konstiga
rörelser, och då du säger, att ditt hjärta
skall vara ömt, lydigt, rent och godt
— lyder det? —
Ser du, du måste gä, hos den store
läraren Kristus och be honom böja
detta styfva, hårda hjärta, att det blir
lika mjukt ocb snart till det goda,
som din kropp ouh dina lemmar, du
duktiga gymnast, äro kvicka att
utföra alla grepp och konststycken.
Låtom oss nu åter komma till
Higli-bury skola. — Vi vandrade genom
gossarnas sofaalar, badrum, mat&dar
— vi voro med pä middagen; de fingo
en mycket god soppa och ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
