Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NSo 27
EOS
^Vlors hjälpreda.
|At Aina.
^^tina,min flicka, stig upp!
^ - _ ljöd mors röst i
Stinas öra — stig upp och
vagga lilla bror, medan jag
går i ladugården och
mjölkar Maj rosa.
Stina gnuggade missnöjd
sömnen ur ögonen. Var det
nu redan morgon! Ack, hon
kände sig ännu alldeles lika
trött som i går kväll, då
hou kröp till kojs, och nu
var det att stiga upp igen
till dagens mångahanda
göromål.
Hon trodde, att ingen
liten flicka i världen hade
så mycket att göra som hon.
Först var det att vagga
lilla bror, som hade den
dumma vanan att strax
vakna, bara vaggan upphörde
att gå; sedan skulle hon hjälpa modern
med frukosten, sopa golfvet ooh diska
efter måltiden. Mycket nog, tyktc
Stina; men det var ännu bara 1 »oijan
af dagens arbete.
Hou måste också mata Majrosa, då
mor satt i väfstolen, se efter hönorna
och fåren, bära in ved och vatten och
alla lediga stunder bära den lille.
Flitig måste hou vara, om alf. detta
skulle bli gjordt på rätt tid Och stund.
Dessutom måste hon lära sig
katekes och biblisk historia och sticka på
en lång, grå ullstrumpa, sOm far skulle
ha. Hvar timme på dagen hette det:
— Kom hit, Stina — éller — gå dit,
Stina — och mors "hjälpreda lydde,
men med tyst missnöje, som nog kunde
låsas i hennes ansikte.
Då modern väkte henne i deu
tidiga morgonstunden, tänkte hon: —
Usch, skall man nu upp och bråka
igen, det var så skönt att sofva. När
lilla bror skulle vaggas, knatade Stina:
— Aldrig slipper man det eviga
vaggandet, och då hon skickades i
ladugården, mumlade hon hela vägen:
Alltid orka de djuren åta, ingen har så
mycket att göra som jag!
Annat var det med Marta i
grannstugan. Hon hade hvarken syster
eller bror, dch hennes mor bad bonne
aldrig uträtta minsta ärende en gång.
Hela dagen satt hon med fingret i
munnen på backen ander stågfönstret
ensam med Hej, den bruna bunden,
som var hennes enda lekkamrat Ja,
Marta hade vissèrligen ingenting att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
