Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na> 3o
EOS.
Pekka var i begrepp att vända om,
då han hörde ett besynnerligt ljud,
icke olikt en atlägsen åska. Han
klef modigt några steg längre fram,
ooh där fick han sikte pä en oformlig
skepnad, hvilande i gräset. Han såg
en stor näsa, ön halföppen mun, frän
hvilken det åsklika mullrandet utgick,
två stora, slutna ögon och ett långt,
yfvigt bår, som ringlade sig mellan
stenarna på marken. Det var jätten,
som snarkade i solskenet utanför sin
håla.
— Jaså, — sade Pekka vid sig själf,
är det du, din storturk? Nå, mindre
mäuuiskor har jag sett i mina dar.
Undrar just, hur mycket du tål vid,
din baddare. Ska’ vi försöka picka dig
i kinden?
Pekka grep en stadig stör, hvass i
ena ändan, och stack ganska omildt i
jättens kind. Därefter hukade han sig
neil bakom en sten for att ne, hvad
värkan det kunde hafva.
Jätten rykte till litet, som om en
mygga bitit honom, drog en djup
snarkning, som nästan sprängde
örhinnorna på Pekka, och fortfor att sofva.
Den uppfinningsrike skälmen var
strax framme igen.
— Du tycks nog tåla ett ooh annat
du, sade han till sig själf. Jag skall
nu låta dig sofva. Men först skall jag
tjudra dig, ifall du har lust att löpa
efter mig i skogen.
Han grep ett par bastanta störar,
snodde en test af jättens långa här
kring hvar ocb eu samt körde
käpparne stadigt ned i marken.
— Nu är du fast, min gubbe, ooh
pass på, nu springer jag
Då han ämnade ge sig af, fick ban
syn pä jättens hög af torkad tobak,
som ban räfsat ihop, såsom män-
niskorna räfsa det torra höet i
hopar. Lusten att göra illa kliade honom
i fingrarna Han hade flinta ooh
fnöske i fickan, slog tlintbitarue mot
hvarandra och tuttade så eld på den torra
tobaken, som sprakande och fräsande
hvirflade upp i rök. Efter denna
storbragd fann Pekka för godt att
försiktigt aflägsna sig. Han kilade in i
skogen, där han gömde sig under en liög
torrt gräs i en fördjupning af bärget.
Denna fördjupning råkade just vara
den grop, där jätten brukade mala
sitt snus.
Bocadrachus kände doften af sin kära
tobak kittla sig i näsan, så hau
vaknade. Hvad var rlot för prasslande ooh
fräsande, ooh hvarifrån kom röken?
Han reste sig upp med ett utrop af
harm och bedröfvelse, då han såg sin
tobak brinna, och glömde för den
sorgen den smärte han kände, då
två stora hårtestar ryktes från hans
hufvud.
Han var mäkta vred ooh satte sig
slutligen ned att gråta. Tårarna
bildade små strömmar rundtomkring
honom ooh släkte elden, innan den
hun-nit förtära de sista tobaksbladen. Då
blef jätten åter så glad, att ban
glömde alla hämndtaukar och satte sig ned
vid sin håla att spisa hälften af ou
ko och några saftiga rötter.
Därefter skulle ban fylla siu
snusdosa och nalkades med stenen den
grop, där Pekka låg gömd. Pekkas
hjärta bultade, så det ville spränga
jackan.
Just när jätten ämnade kasta stenen
i gropen, hvilket hade varit Pekkas
säkra död, kände hans öfvade näsa eu
främmande lukt fråu tobaken.
— Det har kommit något smolk
bland snuset, — sade han vid sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
