Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
N:o .’o
Lik de flesta pojkar var ban myckel
road af fiske. Den plats, där han och
uatis lekkamrater brukade b&lla till,
•frar en .dyig, långgrund strand af
Atlanten i utkanten af staden Boston.
Alldel es vid vattenbrynet fans en djup
Urbädd, och där voro pojkarna tvungna
att stA i dyn, oin de ville ha någon fi <tb*
»Usch, hvad det här är otäkt ooh
obekvämt!" utropade en dag Ben
Franklin. („Bena var en förkortning af
Benjamin).
„Ja, men hvad skall man göra? Nog
är det tråkigt, att vi inte ha étl bättre
plats att stå pä,11 sade de andra.
Nu händ^ sig, att ett stycke,
därifrån fans en ganska försvarlig
Stenhop, ditförd tör att tjäna till källare
ooh grundval för ett hus. Arbetare
vorto redan sysselsatta därmed, men
just nu voro de hemma för att äta
middag. Ben förde pojkarne med sig
till bygget, klättrade upp pä en sten
och höll ett litet tal till dem. Detta
var och är ännu intet ovanligt i hans
fosterland. Pojkarna skrattade därför
ej heller åt houom, utan hörde på.
„Pojkar," sade ban, „l veten, hur
otäkt det är att stå där nere i
grod-sumpen, där smörjan g&r öfver både
strumpor och skor. Se, jag är smutsig
ända till knäna, och I ären likadana
Nu föreslår jag, att vi bygga en kaj
af de här stenarna. Murarne tänka
bygga ett hus af dem, meu jag
föreslår, att vi bära ner dem i vattnet ooh
bygga en kaj. Hvad säger ni till det,
pojkar?"
„Ja. ja, hurra! hurra"! skreko alla
pojkarna. „Det var ett godt påhitt"!
Så kom man öfverens om att
samlas på kvällen, så suart arbetarne gått
hem. Precis pä utsatt tid voro alla
pojkarna där. De arbetade som bäf-
rar. Ibland måste %re eller fyra, ibland
ännn flere, hjälpas at att rulla eller
bära en sten. Slutligen, hade de dock
lyokat^ borttøra alla stenarna och fil
-in lilla kaj ftrdig.
„Nii, pojkar, tre J|iVrm^för vår kaj!"
ropade Ben Franklin.
Hurraropen gåfvos sned all den goda
vilja ooh kraft pojkarna egde,
hvarefter de fredligt traskade hem hvar
och en till sitt för att drömma om
morgondagens nojsamma fiske.
När murarne följande morgon komm<>
för att begynna sfU arbet*; Stodo de
attdelëSTff&tlösa af-ofvemwknfng. Hvart
hade all deras step ta^it vägen?
Murmästare Yi ttpptükt» döéW mvckéfc snart,
huru alt tillgått. Han såg apäran af
en mängd små fötter rnndt om och
en upptrampad gång ner till strapderi.
Han följde den ooh återta t» n sina
stenar inb&ddade i lera öch 9muta, men
bildande en ganska bra bit kaj
„Nu förstår jag,u sade han, >,det är
de där små skälmarna, som voro här
i går, hvilka gjort det, och det skulle
ej förvåna mig. om det vore Ben
Franklin, som hittat på det.
Hau var så förargad, att ban genast
gick till borgmästaren och anklagade
pojkarna. Denna öfverhetspersou gaf
genast befallning,, att „Beu Franklin
och andra illasinnade pojkar" skulle
arresteras.
Sakeu hade kunnat sluta myoket
illa för Benjamin, om ej ägaren af
stenarna varit barmhärtigare än
byggmästaren. Men denne herre, sora tykte,
att plauen var klokt uttänkt ooh
arbetet väl gjordt och löretod, att
pojkarna ej haft rätt klart för sig det
orätta i sitt handlingssätt, förlät de
små brottslingarna och släpte dem
hem igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
