Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu 7
EOS.
bette .Sussu ocb deras fyraåriga gosse,
Sim in ti. Dar hade do, sa«nni lapparne
bruka, eldstaden midt pà colfvet ocb
däröfver ett rökliål i taket. På en af
kåtans väggar hängde en klimipiet
skuren trädbild. Det var ..Seiden*.
lins-iniclen, som skulle beskydda dem mot
allt ondt neil gifva dem lycka med
renarne. Lapparna visste ej då af
någon bättre Gud. Simnui var en liten
kry lapp-gosse. Inte brydde det honom
fastän golfvet var bara marken, han liude
ju skinntossor på fötterna, skinnbyxor,
skinntröja, och en spetsig skinnmössa.
Om nätterna kröp ban bel och hållen
in i en skinnpåse som mor förfärdigat
af renskinn Här sof ban som en crris
till morgenen, dà Sussu uppgjorde eld
och han fick i sin påse, lik en salttnge,
kratla sig fram till eldstaden, för att
få sin goda morgondryck af uppkokt
ren mjölk. Sedan lian blifvit påklädd
kröpo de alla tre ut genom kåtans låga
dörröppning. Renarne skulle mjölkas
och Samppa var därmed lika flink som
Sussu. Fastän det nu var morgon gick
ingen sol upp, ty den var med ens
nere i flere mäuader, utan allt var
lika som kvällen förut : Norrskenet och
stjärnorna skeno klart och det gjorde
de hela dagen utom när det var mulet.
Siinmu var enda skatten i Samppas
och Sussus kåta och var vau att få
hvad han ville. — Jag vill ha en egen
ren och en egen pulka att àka i! sade
han en dag.
— Nå har nian hört maken!
sade far. „Nog borde han nu fä det
ändå;" sade tnor. — Prata inte strunt,
Sussu!
Andra dasen stod där en liten ren,
spänd för en liten pulka Dit snördes
Siinmu. som maahaftigt tog tömmen
och far gick så hjärtans förnöjd och
höll i tygeln, till dass Siinmu ktinde
köm litet innit»-,fnhftffnadtm. F.n dag
gick Simmu ocli bröt sig kvistar fran
den lågvuxna björken vid sjöstranden.
Två af dem band han tillsammans,
den kortare tvärs öfver den
läugre-Satnppa kum oeh såg detta. — Hvad
har du där? sporde hnn vred. — .Tag
säg det i natt i drömmen, sä högt och
stort pä himmelen. Hvad är det far?
Samppa bröt sönder kvistarna och
slängde bitarna ifrån sig. — Aldrig mera
får du laga något sådant!
Simmu började gråta. — Hvarföre
kan cj gossen fa leka mod stickorna?
förebrådde Sussu.
— Du är tokig, Sussn! Det är ju
främlingarnas ..Seid-*, som bringar oss
ofärd, Skall du lära gossen handtera
detta tecken soin våra fiender hade,
de, som drefvo oss hitut bland snö och
is? -
Sussu vågade ej nmtsäga sin man.
Nästa dag kom Simnin igen med nya
trädgrenar. Länge räckte det ej
förrän de voro hopfogade pä samma satt
och uppstälda i snödrifvan utanför
ka-tan. — Kasta fort bort det, förrän far
kommer! be fälde Sussu. .lag sag det
igen i natt i drömmen; hvad kallas det
mor? Sussu blef förlägen. — inte vet
jag hvad det kallas; laga nn fort af
med det!
Samppa kom med detsamma Simmu
slog skyddande armarna omkring sin
leksak. Fadern säg snedt därpå, men
sade intet. Gossen måste väl nu få
roa sig med nflgot här i ödemarken!
tänkte ban. Simmu var så glad. Han
hittade på att doppa sin skatt 1 vaken
pa sjön, tog upp den och lät. en
isskorpa frysa därpå, doppade sedan nor
den igen och toir upp dou. Så gjorde
han gång pa gång. (Forte,)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
