Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:ø U
EOS
3
tyckte de ooh hvarje alton stodo de
hand i hand vid ett fönster, väntande
att fi se henne. Den, som törst fick
se henne, utropade: rJag ser stjärnan!"
Ofta ropade de häda tvä pä en gäng,
emedan de så väl visste, hvar och när
hon skulle komma fram. Innan de
gingo till sångs, brukade de alllid ännu
en gång blicka ut för att säga henne
godnatt, ooh när de voro färdiga att
somna, plägade do utropa: „Gud
välsigne stjärnan!"
Men medan systren ännu var ganska
mig, började hon så småningom aftyna
och blef slutligen så svag, att hon ej
längre kunde stå vid fönstret om
kvällen. Då stod gossep där och blickade
sorgset ut för sig själf, och ufir lian
fiok se stjärnan, vände han sig om och
sade till den bleka men tåliga varelsen
på bädden: ,-Jag ser stjärnan!14 Ooh
då kom ett leende på det lilla anletet
och en liten svag röst brukade säga:
„Gnd välsigne min broder och
stjärnan." Och snart, alltför snart, kom
den tideu, då gossen blickade ut ensam
och då man på kyrkogården såg en
liten nyplanterad graf, som ej funnits
där förut, och når uu stjärnan sände
sina strålar uiot honom, såg han heros
genom sina tårar.
Emellertid voro dessa »trälar så klara
och de tyckies bilda eu så skinande
väg från joideu till himmelen, att då
gossen lagt sig på sin susliga bädd,
drömde hau om stjämau. Och han
drömde, att hau, dar hau låg, säg eu
skara människor ledsagas af änglar
uppför deuna strålande väg. Ooh
stjär-uau, som öppnade sig, visade honom
en stor värld af ljus, hvarest aum Here
änglar väntade för att mottaga dem.
Somliga stego fram ur de led, i hvilka
de voro uppstälda, föllo människorna
om halsen och kysste dem ömt,
ledsagade dem genoui filéer af Ijns och
voro outsägligt lyckliga i deras sällskap.
Men det, var många änglar, som ej
gingo med dem, ooh bland dessa var
det en, som ban kände. Det tåliga
an lätet, som en gång legat på bädden,
var "füibätligrtdt och strålande, men
lians hjärta sade hofcoin genast,
hvilken smn var hans syster bland den
stora mängden. N I
lians systers Au gol dröjde vid
ingången, till stjärnan Qoh «w\e till
anföraren för dem, som fört människoskaran
dit: „Hur min broder kommit?" Men
denue Rvarade: nNej " När hon med
ett apjügte fnllt af förhoppning ville
vända sig bort, utsträckte gossen sina
armar och ropade: „0 qyster, bär ftr
jftgr tag mig!" Då såg hon med^ina
strilande blickar på honom — böh det
var natt. och st järnan sken in i
rummet, hon sände sina strålar ned till
honom, och han såg upp till heune
med tårar i sina ögon.
Han växte upp och blef en ung man
och var sysselsatt vid sina böcker, när
en dag en gammal tjänare kom till
honom och sade: „Din moder är icke
mer. Jag bringar hennes välsignelse
Bfver hennes innerligt älskade son."
Den följande natten såg hau återigen
stjärtiau, samt alla dem hau förra
gåö-gun sett därinne, och återigeu sade
hans systers äng-i till anföraren: „Har
min broder kommit?" hvartill han
svarade: „Nej, men diu moder." Ett
mäktigt fröjderop giok genom bela
stjärnan, emedau moderu var
återföre-uad med sitt barn. Ooh han utsträckte
sina armar och ropade: „0 moder och
syster, här är jag, tag mig!" Men de
svarade honom: „Icke äunu" — och
stjärnan sken.
(Forts, pl 5 sidan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
