- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1896-1897 /
9:6

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 EOS.

N:o 10

klädnad, ooh som ett barn föres jag
framåt mot stjärnan. Ocb nn tackar
jag dig, min Fader, att hon så ofta
öppnat sig för att mottaga dessa kära,
som vänta mig." Och stjärnan sken
— hon skiner på hans graf.

Charles Dickens.

¥
|Jrefkorf

till skolelever ooh andra små vänner
när och fjärran.

Nu skall Eos helt säkert förvåna
sina läsare, då den börjar tala om en
ort, som heter Vestuufjärd. Här på
orten finnes två folkskolor och en
ambulatorisk småbarnsskola. Mest veta vi
om folkskolan vid kj-rkan, emedan vi
äro elever från denna och kalla den
därföre vår skola. Här ba vi på
senare tiden haCt ombytligt, med sorg
och glädje. Våren 1895 slutade med
sorg, i det att en elev, Gustaf Sjöblom,
slutade sin jordiska vandring tillika
med skolterminen Han var en som
genom uppmärksamhet och vänlighet
gjorde sig älskad af lärare och
kamrater och är följaktligen saknad.

Dödsbudet kom till oss alldeles
oväntadt, ty fastän vi hade hört hans hosta
och heshet förstodo vi ej att den
profeterade om hans så snart förestående
bortgång. Meddelandet om hans död
gjorde i skolan ett djupt in try ok, som
visade sig i tystnad, sorg ooh tårar. Det
kändes tungt i början lita vi fiugo
höra berättas, hur ban var glad i
Gud och talade af Guds andes
ingifvelse, då hans moder sade honom:
Herren ämnar visst kalla dig, kära baro.
Då giäddes hau öfver sin resa till

himmelen. Han bestälde sin kista
hvit, att den skulle vitna om gläi\je
och frid. ban gaf siu sörjande moder
många tröstens ord. Då hon engång
beklagade honom vid ett svårt
host-anfall och menade, att hans sista skulle
bli svfcrt, sade han tift gladt: „hur
kan mamma tänka och tala något
sådant; det är ju för en kristen
människa att dö som för en sömnig
ath somna i en mjuk säng," Han hade
alltid klBrt fnr sig, hvad som komma
skulle- Då hnn ej talade högt med do
sinn om Jesus och haus kärlek till oss,
så såg man bans läppar röra sig till
bön ocb förtroligt samtal med Gud.
Hans lust här i lifvet var mest riktad
på skolan. Han talade ofta om
läraren och den så snart förestående
exa-mon, till hvilken han ännu stundom
trodde sig få komina med. ehuru hans
plan gick orn intet. Han slutade kort
förut sitt lifs skola och får evigt tira
sina sommarferier i det land, där frid,
fröjd och glädje aldrig svika Ehuru
hau Väl kände till sin fattiga moders
oförmåga att hålla lians små syskon
i skolan, bad han enträget för dem
att de hälst litet skulle tå gå i
skolan. ty där, sade hau, har jag lärt mig
känna och älska Gud.

Ookså höstterminen Ö5 slutade med
sorg, då vår kåre Lärares euda son
Arvid blef kallad till hoinmet där
ofvan. Han var en liten treflig parfvel
på två och ett halft år, som kom oss
många gånger att draga på
smilbaa-det Vi minnes, hur ban på stora
taflan ritade sina egna figurer, bestående
af ringar, sträck, kora och krokar.
Vi, som där kuude göra reda tör svåra
tal af olika räknesätt och skrifva
riktiga bokstäfver, ord och meningar,
tyckte oss stå långt framom honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18961897/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free