Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 EOS.
N:o 12
Xeende hon sträcker handen, mol den sköna
himlens son
Engeln trycker den. och ilar litø sakla
däri/rån.
Sången tystnar: aili är stilla, ej ett enda ljud
man hör
Engeln som nu lemnal rummet. €llens själ
mol höjden Jör.
jvlållös men med tår/ritt öqa, modren på sin
älskling ser
)\ck. nu [år hon aldrig höra lilla €llens
slamma mer,
T^örd tar hennes make ordel: .,förren gaf och
ferien log.
€llen /irar jul däruppe, kära Yän är del ej
nog
jVtå vi ej i missnöjd klagan spilla borl vår
nådatid
üåt oss bedja 6ud om styrka, endast han
kan ge oss /rid".
Hanna.
»Saligare gifva än taga."
(En julberättelse.)
Därute började det mörkna och snün
toll i stora, täta flockar. Blåsten
svepte kring knutarna och kom
snöflingorna att hvirfla omkring i yster dans.
Men därinne, i dat hvita huset pä kullen,
där var det varmt, ljust och gladt.
Skenet från den klart flammande brasan
belyste tre lockiga hufvuden, hvilka
trycktes tätt iutill hvarandra under högljuda
hviskningar. -Hvad hade de val att
förhandla så ifrigt, dessa små? Hvarifrån
kom denna underliga, hällt hemlighetsfulla,
stämning, som hvilade öfver det hela? O,
den meat efterlängtade och hemlighetsfulla
dagen under hela året, julaftonsdagea, var
kommen, och de små hufvudena voro
fullproppade med tankar och önskningar. nAr
det värkligen jul ikväll, frågade lilla Ebba,
åttaåringen, hela familjens älskling och ro
docka. „Jo, du lilla tossa, svarade Axel,
som var några àr äldre och redan
väl-ceställd lyceist; det är alldeles säkert, al-
manackan säger att det är jul i nftoti och
den talar aldrig osanning!"
n 11 vad jag älskar julen, utropade Signe,
den äldre af systrarna, och blickade
drömmande in i brasan. Fins det något
roligare att tänka på l\n den vackra,
strålande Betlehem» stjärnan, som lyste under
den mörka natten och vägledde de snälla
herdarna till stallet, där Jesusbarnet
hvilade i krubban! O, det lilla älskad»
Jesusbarnet! Hvad jng önskar att jag hade
lefvnt på den tiden, för att jag med
herdarna skulle lått gå och tillbedja Jesus
och visa att jag älskade och trodde på
honom! Men detta kan jag få gOra äfven
nu, fortfor hon väudnude sig till brodreu,
kan jag ej säga som det står i den sköna
julpsalmen, hvilken vi alltid pà julaftonen
bruka sjunga: „Aek, Hurre Jesu, hör min
röst; gör dig ön bädd uti witt bröst! Uti
mitt hjärta blif och bo, så har jag tröst
och evig ro?" — Jo visst, nickade brödren:
och vet du, jag tänker också så gårnft på
de vise männen. De kommo så långt,
långt ifrån främmade land och hämtade
ät Jesusbarnet det bästa de hade, sina
dyrbaraste skatter. Så borde äfven vi
göra, har mamma sagt, skänka åt Jesus
det dyrbaraste och bästa vi ega. Och
särskildt nu, då den kära julen ur inne, borde
vi visst tänka på att fröjda sådana
hjärtan, som eljes ej få känna mycken glädje,
dessa fattiga och arma, som Jusus kallar
sina bröder.-’ — „0 ja, hviskade Signe,
och tårarne glänste i hennes klara, blå
ögon; vet du, där i torpet i skogeu fins
en sjuk mor med sex små barn; hurudan
jul månne de ha? — „På dera har mamma
nog tänkt, svarade Axel, hon lofvade att
vi skulle få åka dit och äfven till flere
andra ställeu med stora korgar fulla af
goda saker, ljus, risgryn, julbullar och
pepparkakor. Också f& vi medtaga uf
våra egna leksaker så mycket vi vilja".
— „ Ack, så roligt, så roligt, jublade Signe
och klappade i händerna, hvad det är
härligt att fä gifva!’’ LUla Ebba hade under
syskonens samtal sett mäkta fundersam ut.
Vid Signes sista ord skakade hou sitt
lockiga hufvud och utropade: „Nej, nej,
inte gifva; det är mycket roligare att tå!
Jag är så glad åt allt hvad jag i kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
