Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
EOS
N:o »2
liftr tofvigt och oredigt, men ögonen
blickade sk milda ocb klara, som två blä
stjärnor, upp mot jalgraneu, Hennes korta
lefnadshistoria var djupt sorglie Kör
någon tid tillbaka lindé hou förlorat buda
sina föräldrar i en Hiuittosnm sjukdom.
Hennes hem lindé varit fattigt, men en
öm moders karlek hade gjort det rikt och
gladt. Efter toräldrarnus död hade deti
lilla blifvit lämnntl i hårda, råa människors
händer, hos hvilka hon aldrig fick hörn
ett vänligt ord, blott att hon alltid var i
vägen och att det sknlle varit liftttre om
hon aldrig blifvit född. Dft hon ej mera
kunde uthärda denna behandliug, hude
hon föregående dug begifvit sig ut pfk
vandring; livnrt - visste lion ej, blott bon,
l&ngt bort lnngtado hennes lilla hjärta.
Så hade hon vandrat och vandrat, uuder
natten hade hon sofvit i en Indn. Nu hnde
hon varit nära att förgås af hunger och
triiöhet, dä hon med ens varsnade
jullju-seipfrån herrgården och af dem vägleddes
dit — Under Hickans berättelse hade
fadrens och modrens blickar ofta roötts:
deti senares ögon stodo fulla af tårar, dfi
den lilla tystnade. Frågande såg hon upp
på ..sin man; „Karl skulle detta vara <uir
julklapp?" hviskade hon, oeh då mannen
jakande böjde p/i hufvudet, slöt h»>n den
lilla främlingen i sinn unnar och berättade
for lieime, att hon ej mera skulle behöfva
vandra ut i köld och mörker, hou skulle
tå en far, en mor och tre syskon, som
skulle älska hunno. Den -.tackar* lilla
hemlösa ville ej kunna tro uh denna lycka
var en värkligbtfU Ej ott ljud koin öfver
hennes läppar, men uttrycket, i ögonen
sade mera än inanda ord. De öfriga
har-neu voro djupt gripna och innerligt glnda
öfver denna oväntade julgåfva. De vukuade
som ur en dröm. (lä modren lind dem såga
godnart och gå till hvila. .,1 morgon, sade
hon. ha vi jul igen ; er nya byster liar
ännu inga julklappar fått. vi få nu
fundera ut hvilka at edrn saker ni vilja
skänka henne".
Tvstà, men fulla af glädje, gingo
barnen tillf hvila. Etter ott ha bedt sitt
aftonbön och tackat Gud för all dt u fröjd
de erfarit under dagen, somnade Axel och
Signe lugnt, men från lille Ebbas ögon
(lydde sömnen. Modrens ord ljödo
oupphörligt i hennes öron: „Hvad viljen I
skänka åt er nya syster?" Hvarföre skulle
modren fräga så! Ebba ville behåll» sins
julklappar för sig själf, hvarför hade hon
eljes fiitt dem .’ 1 tankarna granskade hon
dem, den ena efter den andra. Muffen,
dockservisen, bilderboken,
»ilfvertinger-borgen nej, nej, det var omöjligt hon
kunde ej skiljas från uu enda och minst
af alla från sin vackra (locka med den
röda parasollen. Men sft Återgingo lilla
Ebbas tankar till hvad puppa sagt dem
om kvällen. Jesus bar så älskat barnen
att ban lämnade sin härliga himmel och
kom hit ned till jorden och blof så fattig
och föraktad, som ingen mäiitiiska ännu
varit; allt gaf ban bort, sin rikedom, sitt
härlighet, ja sitt lif! Skulle vi då iej
villigt skänka honom våra hjärtan, vår bästa
kärlek och allt iinnni därjämte som han
kundo fordra af oss. Så lindé .fodren
sagt. och då lilla Eldm tänkte pä dessa
ord, blef hon så underbart varm omajärtut.
Jesus bådo gifvit sitt lif och hon ville ej
gifva bort en leksak! ..O, sii styggt Ebba»
hjärta Ur, tänkte den lilla flickan; lipj, jag
vill skänka bort allt unnat, bara inte min
vackra docka med den röda parasollen".
— „ Altså älskar du dockan mera a o Jesus",
Ii viskade samvetet Det lilla hjärtat
kampade en lutrd kamp: -kalle själivi^Jdieten
eller kärleken till Glid segra.’
En stund senare inträdde modren ,
rummet ; hou ville se om hennes små redan
hade slumrat in. Do bada äldre barnen
sofvo b.gm och godt men då modren böjde
sig ned öfver lilla Ehlin, såg hon att
dennas ögon voro vidöppna och kinderna våta
af tårar. 1’lotsligt kände hou ett pai smü,
mjtikn tu-mår om sin hals oeh eu röst
hviskade: „Mamma, jag ger min ny» ’locka
åt den Stackars fra unna nd a flickan till
julklapp!" Med glàiliotArar i ögonen slöt
modren Uaruet i -ina annar. „Min åi.-ka !•
Ebba, sade hon, icke sant, det ar saligare
att gifva än att taga
Och i nattens tystnad höide de b&da
liksom eu äterljud af änglarnas sån g:
nAra vare Gud i höjden, frid pä Jorden,
till människorna ett godt behag."
L E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
