Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång äfven som en fin herre.
Emellanåt var ban sorgsen och emellanåt
glad. Men jag kände nog alltid igen
honom, t.y ban fordrade ständigt
pangar af mig.
Han hade hittills alltid besökt mig
om kvällarna, dä jag hade ledigt, men
en dug uppenbarade han sig midt på
ljusa dagen, då jag höll på med mitt
arbete. Jng blef riktigt skrämd och
sökte gömma mig undan, men ban
upp tä k te mig snart. — Följ med nu ocb
håll mig sällskap — sade han
befallande. — Nej, det kan jag icke —
svarade jag. — Som du ser, håller jag
på med ett arbete, och det skall vara
färdigt till i morgon kväll. - Asch,
din stackare — sade han och
skrattade hånfullt. — Du kan ju arbeta
så mycket flitigare i morgon. Följ med
uu bara! — Jag vägrade fortfarande,
men dä blef den främmande riktigt
ond ocb botade att berätta för alla
människor, att jag var en hare ocb
en pultron, som icke vågade lämna
mitt arbete för en stund för att hålla
min btëèta vän sällskap. — Hare och
pultron, nå, det ville jag icke vara och
så följde jag mannen.
Följnnde dag var jag mycket trött,
ty jag hade varit tvungen att hålla
den främmande sällskap till långt in
på morgonen- Jag skötte därför illa
uiina göromål och arbetet blef icke
färdigt på bestämd tid. Då sade min
husbonde till mig. — Du tyckes tjäna
två herrar. I går kväll gaf jag dig
ett viktigt arbete, och detta lämnade
du och gick bort för att tjänstgöra
lios en annan. Vet du ej, att det står
i Bibeln att människan icke kan tjäna
tvänne husbönder. Antingen hotar han
den ena och älskar den andra.
Hvilkendera af oss vill du tjäna?
Naturligtvis ville jag tjäna hos den
som gaf mig mitt dagliga bröd, och
detta sade jag äfven åt den
främmande mannen, då ban senare på
kvällen kom och kallade mig. — Nu
är det slut med miu tjänst hos dig
— sade jag. — Du har redan gjort mig
tillräckligt ondt. Alla mina
pännin-gar har du fråntagit mig och nu till
sist höll du pà att beröfva mig min
plats. De andra må tjena dig bäst
de vilja, men icke jag. —
Den främmande skrattade, så att
det ekade kring liärgen. — Skiljas
från min tjänst! — utropade han. Du
din stackare! Vet du då icke hvem
jag är, efter som du talar på detta
sätt? Jag är alls ingen vanlig
människa, som du tror, utan en mäktig
trollkarl, och den dryck jag gaf dig,
då jag städslade dig i min tjänst, var
icke vanligt oskyldigt vin, som du
kanske i din enfald tänkte; det var
en mäktig trolldryck, som förgiftade
ditt blod och fråntog dig all vilja gent
emot mig. Ha, ha, ha, tror du att
jag icke känner människorna bättre
än så! Utan den drycken skulle jag
icke få en enda i min tjänst. Följ
med nu bara; ty du är min slaf. —
(Forts.)
 |
 |
| Vår rustkammare. |
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
