Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
No: 3
EOS.
3
i främmande land. Men öfver alt har
det gått mig illa. Ty jag kunde icke
motstå den mäktige trollkarlens lockelser,
utan tog tjänst hos honom och drack af
hans trolldryck. Sedan gick det med mig
som med vår fader. Jag kunde icke mer
slita mig ur don mäktiges våld. De granna
löften han gaf mig, höll han icke. Jag
blef hans slaf och som en slaf behandlade
han mig ständigt. Han unnade mig till
slut icke en enda dags frihet. Alt hvad
jag förtjänade röfvade han af mig — ja,
till sist tog han till och med ifrån mig mitt
dagliga bröd. Som en tiggare har jag
nu kommit till dig för att begära din
hjälp. — Ooh den skall du också få —
sade handelsmannen. — Du skall
hädanefter bo hos mig. äta vid mitt bord, och
vi skola tillsammans med Guds hjälp söka
slita dig ur den mäktige trollkarlens klor.
Det är också mitt fel, att du råkat så
illa ut, ty då det gick mig väl, hade jag
bort söka upp dig och frälsa dig från
den afskyvärda trollkarlen.
Så lät handelsmannen anskaffa nya
klädet åt brodern, iordningstälde ett rum åt
honom och gaf honom arbete. Och hvarje
kväll bådo de tillsammans Gud, att han
skulle hjälpa brodern att komma ur
trollkarlens våld.
Så förgick en lägre tid.
En kväll då handelsmannen kom hem,
efter att ha varit bela dagen ute i staden,
hörde han högljudt prat i broderns rum.
Han lyssnade och till sin fasa förnam
hau, att trollkarlen var därinne och
nästan med våld ville tvinga brodern att
komma ut ooh hålla sällskap.
Handelsmannen öppnade höfligt dörren.
Trollkarlen blef förskräkt, då han såg
den oöfvertriiinelige, och ville smyga sig ut
genom dörren. Men handelsmannen fattade
honom i kragen och höll honom säkert
fast.
— Jaså, din baddare, du är här och
tänker locka min bror i fördärfvet. Men
det går icke så lätt, skall jag säga dig.
— Annars är det bra, att jag träffade
dig, ty jag har uågot viktigt att fråga
dig om.
— Hvad skulle det vara? — frågade
trollkarlen, darrande af fruktan.
— Jo, du skall säga mig, hvad du
riktigt heter. Den ena gången kallar du
dig ett, den andra gången ett annat. Säg
mig nu ditt värkliga namn! Och säg mig
också, hvad din trolldryck kallas!
— Det kan jag icke säga — svarade
trollkarlen. — Mitt namn har en så ful
klang, att jag blyges för att uttala det.
Och namnet på min trolldryck är ej
häller vackert.
— Sesà, krumbugta dig inte, utan säg
ut bara — sade handelsmannen och
ruskade trollkarlen rätt eftertryckligt i kragen.
— Jag . . . jag heter
njutningslystnaden och namnet på min trolldryck är
alkohol — stammade trollkarlen. — Seså,
nu är det sagdt, låt mig nu gå.
— Gå! sade handelsmannen. — Och
sätt aldrig din fot mer inom dessa
dörrar. Kom ihåg att äfven min broder
hädanefter är oöfvervinnelig.
Så gick det ock. Bröderna förblefvo
båda hädanefter oöfvervinneliga, och
trollkarlen var tvungen att låta dem vara i
fred.
Men handelsmannen lät upphissa en
hvit fana på sitt hus, och på fanan
funnos följande ord inbroderade:
Midt ibland oss finnes eu mäktig
trollkarl, som heter njutningslystnaden och
denne har en trolldryck, som kallas alkohol.
Bedjen Gud bevara er för dem. Ty de
lofva eder glädje, men gifva eder blott sorg.
ii
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
