Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:u 3
EOS.
Valter var åtta år gammal och bodde
pà landet i en vacker bygning, med
park och trädgård på tre sidor och sjö
på den fjärde. Utom honom bodde
där hans pappa och mamma och faster
Regina, som var öfver åttio år och
var hans pappas faster. Dessutom
bodde i köket och pigkammaren tre
pigor; i drängkammaren bodde Anders;
i stallet Brunte och li11* Svarten samt
i fähuset tio kor. — Valter var enda
barnet och tyckte att han borde få
göra hvad han ville, men det tyckte
ej hans pappa, hvarföre det hände att
Valter fick ris ibland, då han varit
olydig. Då grät faster Regina, kallade
pappa till en tyrann och trakterade
sedan efter bastun, Valter med
bakelser och hvad hon kunde finna i sitt
välförsedda skafferi. Det var nog så
att Valter blifvit litet bortskämd, och
det är ej bra, sådant måste bort
annars blir det med tiden bara olycka
af. Valter var nog på sitt sätt en
duktig pojke: Han körde utmärkt bra
med lill’ Svarten, när Anders körde
förut med Brunte, ban matade hästarna
i stallet, han skidade som en pil ned
för backen, ibland till och med på ett
ben, han sparkade med sparkstötting,
ban skrann skridsko på sjön om
vintern och seglade med en löfriska till
segel om sommaren; lian kunde göra
djupa hål i filbunken osh låta den ena
smörgåsen efter den andra försvinna
mellan sina röda läppar. Dessutom
var Valter mycket musikalisk och
spelade utmärkt bra sitt munspel, så att
mamma ibland satte händerna för
öronen och bad honom sluta. Ja, Valter
kunde således ganska mycket, meu en
sak hade han svårt att gå i land med
ooh det var läsningen. (Ports.)
Vår rusfhammare.
(Forts, frftn N:o 2.)
Murbruk och brädfordring.
I hafven väl sett, att, då ett hus är
färdig bygdt, dess yttre sidor brädlbrdras
eller också „rappasu d. v. s. betäckes
med murbruk. Det hus, i hvilket vi lefva,
är också beklädt men hvarken med
murbruk eller bräden — tänk huru styfva
I, gossar och flickor, då skulle känna
er — utan med huden eller skinnet.
Rättare sagdt: vi hafva tre skinn, fbrst den
innersta huden fin och full med blodkärl,
därnäst finnes en som är olika färgad
for de olika folkraserna, således röd för
indianerna, svart for negrerna o. s. v.
Jag hörde en gång en liten gosse som
sett en neger, fråga af sin mamma, om
negern hade svart kött på sin kropp då
han var så svart. „Neju sade hans lille
bror, som icke var mycket klokare, ehuru
han inbillade sig vara detta „ förstår du
ej, att negern har svart blod; det är
därför han är så svart". Nå, det var nu
ingendera. Negern har lika röd blod och
rödt kött eller muskler som vi. Utan det
är den mellersta huden hos honom som
är svart. Ofvanpå denna ha’ vi den yttre
huden en tunn, känslolös hinna som är
tjockare på en del af kroppen än på rlen
andra. Då du t. ex. bränner dig, är
det den som bildar en blåsa. Om du
tittar på huden genom ett förstoringsglas,
skall du se en oräknelig mängd små, små
hål. Dessa kallas porer och genom dom
tränger svetten ut då du har för varmt.
Andra yttre delar af vår kropp äro
håret och naglarna. Om dem hafva vi
nu icke någonting att berätta. Om
tänderna, ögonen, öronen och näsau skola vi
tala en annan gång.
Seså, nu hafva vi byggt upp det hus,
i hvilket vi lefva. Det gick snabbt. Icke
sannt. Jojo, det duger nog, då man med
pennan i handen får sitta och „bygga"
på papperet.
Den här gången ger „Eos" en så kort
lexa, men det är för att en repetition inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
