Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ft
EOS.
ft
En lat pojkes märkvärdiga
äfventyr.
(Pörte. frAn N:o 5.)
De buro alla stenyxor i händerna
och sågo så bistra och hotfulla ut.
Nu blef Valter rädd och försökte
taga till flykten, men hindrades af
mannen, som först kommit. — Hvad
är du för en ekorrsvans, som vågar
dig hit till Väinola? sade ban och
lyftade stenyxen.
— Jag är bara pappas och
mammas Valter, som är ute för att roa
mig i skogen med lill’ Svarten.
— Jaså! Jag igen är en fri hedning
och det här är min hednapojke. Du
tycks kunna spela ganska bra och
skall därför få följa med till vårt
präktiga, underjordiska pörte ooh lära
min pojke spola, så får du till
betalning den hedern att bli offrad åt Ukko.
— Nej, snälla herr hedning, det vore
altför stor ära för mig som bara är
en liten gosse. Dessutom måste jag
i öfvermorgon fara till skolan.
— Skolan, hvad är det? Är det
något i kyrkostil? Sådant tycka vi,
fria hedningar, ej om. Därför tänka
vi alls ej släppa dig, ödlefot, dit. Du
kan en tid f& hjälpa min pojke att
rödja i skogarna. Kanske äta vi själfva
upp dig sen i stället för att offra dig
åt Ukko. Hvad skulle ban med en
sådan där gräshoppa?
— Nej, hvad skulle han med mig?
sade Valter, och började gråta. — Får
jag inte lof att fara hem nu till pappa
och mamma? De sörja ooh gråta visst
nil efter mig så rysligt.
— Nch du tror att du skulle slippa
så lätt? Nej du! Vi behöfva just en
sådan där spel-orre i pörtet att hjälpa
hönsen och syrsorna, när de kackla ooh
sjunga. Inte är det värdt att du lipar.
Hvad hade du här i skogen att göra
så dags på morgonen?
— Jag är ju dräng åt pappa,
snyftade Valter, — och dessutom skulle
jag spela, som Väinämöinen.
— Väinämöinen! skränade bela den
skinnbeklädda skaran, medan de
hotande trängde sig kring Valter och
svängde sina stenyxor öfver hufvudet. —
Han smädar gamle, vise Väinämöinen!
Låt oss slå hufvudet af honom på
fläcken!
I detsamma ljöd en ton, så
underbart ljuflig genom skogen, så att hela
skaran tvärstannade.
— Han kommer! mumlade de och
uppställde sig ånyo med stenyxorna
på axeln. Och nu! Valter kunde knapt
tro sina ögon, — såg ban
Väinämöinen med sin kantele sitta på klippan
och hau själf låg upp och ner i
snö-drifvan.
— Hvad är du för en ynkrygg?
sporde Väinämöinen och såg bistert
på honom.
— Vise Väinämöinen, sade en af
hedningarna, — denne kråknäbb, har
vågat efterapa ditt ljufliga spel på
sin eläudiga trälåda och fördenskull
kommit hit ut i vår skog.
— Jaså, sade Väinämöinen, och reste
sig hotande. — Skäms du inte att
vilja efterlikna mig, den visaste bland
alla visa? Vet du ej att jag till straff
kan sjunga dig till den allraminsta
mygga? eller till en snöflinga på
marken?
— Snälle herr Väinämöinen gör mig
ej något emot! Jag skall aldrig mera
spela, det lofvar jag.
— Du har ju sagt åt din faster att
jag ej är någon herre och att jag ej
(Förk. på 6 sidan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
