Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 S
,,Herr kapten", 9ade Tom, „jag
önskar att ni ville flytta Will Brovn i
en annan koj; han gör ej annat än
ber, och jag är rädd att själf
småningom blifva omvänd".
Tom hade knappast uttalat dessa
ord, innan han ångrade sig. Han var
dock ej aldeles förderfvad och
stundom trängde sig på honom minnen af
forna lyckligare dagar,
„Det skola vi akta oss för", sade
kaptenen. Vi kunna icke förlora dig
ooh läsare och psalmsångare hafva vi
ingen användning för. Hvar är
gossen? Kalla hit honom och låt mig
höra huru bau beder."
Nere i kajutan låg stackars "Will på
knä och bad Gud om hjälp. Hänförd
af underbara berättelser om
sjömännens lif hade han dukat under för
frä-stelsen och rymt från sitt goda hem
till närmaste hamnstad. Där hade
styrmannen från skeppet Skylark fått tag
på honom och fört honom till sin båt,
utan att Will hade en aning om livad
slags båt det var.
Meu fastän Will var en själfrådig
gosse var han likväl icke elak. Djupt
i hans hjärta fans den kärlek till Gud
som nu var hans enda tröst. Han var
tvungen att arbeta strängt, men under
sina lediga stunder bad ban innerligt
till Jesus, eller ock läste han sin lilla
fickbibel och faun styrka och tröst
däruti.
„Puh, hvad det ar hett," sade Tom
då han trädde in i den mörka kajutan;
„vi komma att ta storm inom några
ögonblick. Ilör du, poike, kaptenen
behöfver dig’1 Villie steg upp från
sin knäböjande ställning och gick mot
dörren utan att säga elt ord.
(Forts.)
S. N:o 7
Vår rusfhammarc.
(Forts. från N:o 0.;
Lät mig höra, om du kommer ihåg
något af det vi talade om i vår sista
nummer. Hvarifrån f& vi de ämnen medelst
hvilka vi bygga upp vår kropp’ „Från
vår föda". Riktigt. Men äta vi födan
rå? „Nej". Hvad hör först göras med
densamma? „Den bör kokas". Hvar
kokas den? „I köket". Just så, och ehuru
du säkerligen tycker att det höres
underligt sä ämnar jag nu berätta för dig om
vår kropps „kök". Kan du gissa, hvar
det finnes ooh hvad det kallas. Detta
kök är magen och kokningen som
försiggår där kallas matsmältningen.
Du vet, att man många gåugor måste
behandla födoämnena på särskilda sätt,
innan de kokas. Potäterna skalas, köttet
hackas, fisken rensas o. s. v. Så går det
ock till här. Innan födan när „köket"
d. v. s. magen, måste den tuggas i
munnen. Och kom ihåg det, min hedersvän,
att du bör göra dotta grundligt och ej
blott slänga en brödbit i munnen samt
därpå skölja ned den med en muu full
mjölk för att bli fort färdig. Du skall
tugga hvarje portion föda du inför i
munnen lika många gånger du har tänder.
Jaha, det låter nog besynnerligt och du
säger; „puh — hvem skulle hinna sitta
där och rmala" och gå på som en
kvarnsten!" Men, ser du, ju mera du tuggar
födan, desto bättre smälter den och desto
mindre arbete har din snälla och villiga
måge att utföra.
I munnen finnes en saft, som kallas
saliven, som afsöndras frän 3 par körtlar
nämligen öron- tung- och
underkäksspott-körtlarna. Saliven bidrager mycket att
smälta födan, och det är den som
förvandlar all slärkelsehaltig föda till socker.
Nu går den vältuggade (obs.!) födan
ner genom matstupen till magsäcken,
dälden egentliga ,,kokningen" eller
smältningen försiggår. Denna är en ganska
stor päronformig påse belägen i midten
af kroppen, inre sidan af magen är
beklädd med ett, dubbelt lager muskler, af
hvilka det ena bringar säcken att röras
från eua ändan till den andra, det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
