- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1896-1897 /
20(8):6

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

EOS.

N:o 4

niska, att du ej orkat, äta en smula,
medan Hu varit skiljd fråu beunu? —

Lilli har en valp som heter Pikku
Matti. Hon skötte den utomordentligt
väl sä, länge hon fick hålla den. Men
så fördes Pikku Matti bort till en
annan person i en aunan del af staden.

Lilli vandrade de första tiderna
pris-kurant hvarenda dag på besök bos sin
herr son. Nu har hon lugnat sig
något. Meu blott man säger: „hvar är
Pikku Matti?" så blänker det till i
Lillis vackra ögon cch man märker
genast, att hon förstår, hvarom det
talas. Mycket kunde berättas <>m
Lillis påpasslighet att vakta huset och
andra saker. Men det var blott
hennes trogna tillgifvenhet jag ville
påpeka. Tänk huru ljufligt lifvet vore
om alla människor hölle af hvarandra
så, som Lilli håller af sin husbonde
och matmor! —

Ånnu en möjlighet till räddning.

(Forts, från N:o 7.)

Då ropade Tom till honom: „Kom
hit, min gosse jag vill dig intet ondt.
Lyd mitt råd och gör som kaptenen
befaller. Han hör icke på dina
böner, och han ger dig intet annat
tillfälle till räddning."

När AVill kom på däck band man
hans armar och stälde honom på en
planka, hvilken sköts ut, så att deu
hängde öfver vattuet; men gossen stod
där belt moclig afvaktande sitt öde.

„Jag har hört, att du tycker
mycket om att bedja" sade kaptenen. „ Jag
skall nu lära dig något bättre. Säg
nu hvart ord efter mig."

Willio ryste, då ban hörde den ström
af svordomar, som kom ur hans herres

mun. Hans tankar flögo upp t.ill Gud
med en bön om hjälp; men ej ett ord
gick öfver hons läppar.

Kaptenen rynkade ögonbrynen och
svor. att denne bleko gusse icke skulle
få trotsa honom. Hau tog fram sin
pistol, lådde den och utropade:

,.Jag gifver dig ännu en möjlighet
till räddning. Säg dessa ord, eller
skjnter jag dig. Ett, tu, tre —"

En blixt — ett brak, skrik och
stampningar följde på hvarandra.

* *

*



„Ingen fara, min gosse," sade Tom,
upplyftande den förskräkte gossen i
sina armar. „Men blixten har slagit
ned på skeppet, och vi måste taga vår
tillflykt till båtarna."

I den förvirring, som nu följde, hade
Willio icke tid att tänka på annat än
att inuerligt tacka Gud som räddat
honom. Men när båten blifvit satt ut
i sjön hviskade ban till Tom: „Ar
kaptenen i den anilra båten?"

„Nej Just i det ögonblick, då han
sade „tre", slog blixten ned på
skeppet och dödade honom. Håll dig till
mig, miu gosse, och jag skall ej lemna
dig; om vi någonsin komma i land
skall också jag börja täuka på Gud."

„Vänta ej till dess, Tom," sade Will.
„Se på detta brinnande skepp, och
tänk huru Gud har räddat oss därifrån.
Hvem vet om vi hafva ett annat
tillfälle att tänka på honom."

Då hände något underligt. Båten
var full af råe män, men den
förfärliga olyckan hade skrämt dem. När
stormen upphörde började AVillie sjunga
den etthundrade psalmen, den som
börjar så här: „Fröjdens Herranom alla
land! Tjenen Heren med glädje,
kommen inför Hans ansigte med jubel."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18961897/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free