Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2»
EOS.
högra sida, såsom något; som föll
alldeles af sig själft.
Si lvo såg orolig ut. Detta var
numera Kristos’ plats. Men huru,
frå-gude ban sig själf, kunde han väl köra
ut Kunglig? Det skulle aldrig bända
rner — uej, aldrig! Men emellertid
önskade Silvo, for första gången sedan
ban lärde känna Kristos, att denne
icke skulle koinma.
Men ban kom. Middagen var
redan till hälften förbi, då ban inträdde.
Kunglig lutade sig framåt, ocb talade
med Silvo ocb såg honom icke.
Kristos stannade ett ögonblick, men då
han fann sin plats uppdagen, fäste
ban eu sorgsen blick på Silvo och
gick ut.
Hela veckan igenom kände sig Silvo
illa tillfreds med Kristos, och hvarje
dag hade han någon ursäkt att
förebara. hvarför ban icke hade tid att
längo vara allena med honom.
„Det skall icke bli någon skilnad
för dig, käre Kristos", skyndade han
att. tillägga, ndit skall alltid ha första
platsen det var ett misstag att
Kunglig tog din plats den där dageu och
det skall icke bända mer."
Kristos såg på Silvo med en blick
af outsäglig kärlek.
„Silvo", sade ban, du vet att du
icke kan göra det. Du kan icke älska
oss båda. Du kommer att hata den
ene och älska den andre."
Silvo såg ut, såsom ban kände sig
mycket olycklig.
„Kunglig säger att ban aldrig skall
hindra mig i mitt arbete", mumlade
han, „och dessutom har han lofvat
mig att bli botad."
„När?" frågade Kristos.
„ Ah — någon gång framdeles",
stammade Silvo.
Det blef en djup tystnad. Därpå
sade Silvo:
„Jag vet hvad jag gör och känner
mig säkor om, att jag kan leda
Kunglig, och jag skall aldrig, aldrig gifva
honom din plats. Du går väl icke
bort?"
„Icke förän jag blir utdrifveu",
svarade Kristos sorgset.
Kunglig var otvifvelaktigt en
mycket treflig kamrat. Så treflig, att Silvo
fann det svårt att lämna bonom.
Dagar och veckor förgingo, men Kunglig
blef icke botad. I själfva värket
talade Silvo mindre och mindre .med
honom därom. Kunglig hade många
planer. Så kommo alla hans vänner
och hälsade på honom, och såsom
husets herre, kände Silvo att han
ingenting mindre kunna göra, än undfägna
dem. De bjödo honom igen, och för
Kungligs skull måste hau antaga deras
bjudningar.
„Det fins olika sätt att arbeta", sade
ban en dag, då ban kommit öfvereus
med Kunglig om att Kristos icke
passade vid deras middagsbjudningar.
Saken förhöll sig så här. Silvo hade
tillbragt en ganska oangenäm afton.
Han hade känt sig mycket förlägen,
då Kristos med sina schabbiga,
tråd-slitna kläder kom in med strömmen
af gäster i dyrbara dräkteu och intog
sin plats vid middagsbordet.
Samtalet, afstannade och flere stirrade
föraktligt på främlingen. Det var med
ett ord sagdt omöjligt att ha en
munter afton, så länge Kristos satt dar,
som en tyst åskådare.
Strax efter sedan Silvo hade
förklarat tör Kristos, hvarför ban icke
kunde hafva honom med pä nästa
bjudning, upptäckte han en fläck af
sjukdomen på sin kropp. Han skyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
