Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2ft
EOS.
ft
hvad gjorde herden? Han svarade så:
M Jag tackar herr riksrådet många
gånger, det är ju mycket vänligt tänkt
af kungen; meu får jag lof att fråga,
hvilket handtverk kan kungens son"
Riksrådet gjorde en underlig niiu i
den han svarade:
„Min gode mau, hvad skulle kungens
son med ett handtvärk? Handtvärk
läres blott af tolk som skall lefva
däraf; men prinsen eger land och
städer".
Men fåraherden sade: „Det är ju
möjligt, men om hau icke förstår ett
handtvärk, kan jag likväl icke gifva
honom min dotter."
Så reste riksrådet hem igen och
omtalade för kungen, hvad herden sagt
och hela hofvet var nära att svimma
af förskräckelse. Man hade trott, att
en så fattig herde bordr anse det som
den största ära, att kuugens son ville
gifta sig med hans dotter, och så
fvå-gade hau hvilket handtvärk
kungasonen hade lärt. Det var för starkt!
Man blef ense om att det måtte bero
pä ett missförstånd. Den gamle
herren hade ju med åren blifvit något
lomhürd, ohuru han alltid låtsade,
som om lian förstode allting. Och
så blef där utsändt ett annat
riksråd som skulle uträtta saken bättre,
men han vände tillbaka med samma
besked:
„Så länge kungens son icke har
lärt ett handtvärk ock icke bringar
mig ett prof på sin färdighet däri,
kun det alldeles icke blifva tal om
någon förbindelse mellan honom och
min dotter." •
Då nu priuseu ej vill lefva utan
herdedottreu begynte lian fundera öf-
ver, hvilket handtvärk som skulle vara
lättast för honom att lära. Till slut
kom ban till det resultat att det vore
lättast att fläta säfmattor och det
begynte hftn då lära sig; god vilja och
godt mod hade han, då det ju skulle
föra honom till lians önskningars mål.
Och då ban hade öfvat sig i flera
dagas flätade hau egenhändigt en
säf-matta som af en kammarherre blef
förd till herden att förevisas.
Herden tog mattan i siu hand,
betraktade den noga på alla sidor och
frågade: „Huru mycket är en sådan
värd?"
Kammarherren svarade: „50 penui".
„Grodt", sade herdeu, „låt oss räkna
efter, 50 p. i dag och 50 p. i morgon,
det är 1 mk. och 50 p. i Öfvermorgon,
det gör 1 mk. 50 p. och så framdeles.
Om jag hade kuuuat det handtvärket
så hade jag ej varit tvungen att vakta
boskapen."
Så reste herden med kammarherren
till kungens slott, och då ban kom
dit, omtalade hau för kungen och
drottningen hvem ban var och huru
det hade gått till, att hau blef herde.
Det blef en stor fröjd då de fingo
höra, att det var en kungadotter
prinsen skulle ha, och de ungas bröllop
blef firadt ined ett stort gästabud som
varade många dagar.
Då bröllopet var förbi, lät kungen
utrusta ett ståtligt skepp som skulle
föra brudens fader till hans eget land,
hvilket hau icke hade sett på hela
denua långa tid. Så seglade kungen,
som hade varit herde, åstad och alla
hans kor och lår stodo på stranden
och biilade ocli bräkte efter honom
och gjorde stora ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
