Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti den fnille-bragd, fom anflår kön och ar,
Förkofrens hwarje dag; det edert wdl pereder.
Fur enen det förflånd med hjertats rem feder,
Som tidens dårjkap fer, och på defs wdlde rår.
Åt den, fom låter fig af Dygden handledd blifva,
Skall hon den båjla Jkörd af glädjens frukter gifwa*
År kroppens fnygghet Jkön, fi dr ock hjertats mer:
Den bågge wårda wet, fig dubbelt mera hedrar.
En råck, fom flackad är, fin hela dyrd Jörnedrar9
Ån mer en flackad fjdl. Det rem hedrar Er.
Åt Himlen anfårtron Er gifna lyckas lott:
G ån redligt i Ert kall, ddri Er Gud Jkall fldlla,
För w aren rycktet w&l: det öfver alt Jkall gälla;
Ert lif dr ingen ting, om rycktet ej dr godt.
Ack! kommen wdl ihog, at Tiden wiktig dr!
Alt Jkapadt Jer fitt fint: hur brdckligt dr ej lif wet?
Et intet, Jkugga, rök, en dröm, och det har blifwit
En af gud för wår fjdl och alla defs begdr.
Vår omfor g ware då, at wdl wår lefnadfluta,
Och fen et molnfritt lif i högden ewigt njutas
Ach! at på detta rum hwar annan wi må fe,
JJdr jag Er, kdra Barn, åt Gud får återge|
n*>r* ***r»
Q
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
