Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marskalkarna av Frankrike - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bastilj. Det ar sant att han dessförinnan fått vara med
om Frondens märkliga fars, under vilken landets båda
största fältherrar, Condé och Turenne, tidvis voro i
vapen mot kung och kardinal; men detta var under
Mazarins spatiösa skede, och dylika skämt erhöllo en
prägel av definitiv otidsenlighet så snart kungen blivit
sin egen. En märklig marskalk — en av dem som
stundom måste sättas på Bastiljen — var under Maza-
rins tid dansken Josias Rantzau, en god härförare i
talrika kampanjer men framför allt, på lediga stunder,
en av de mest berömda bland de privata slagskämpar
som på denna tid fyllde Paris med bråk och svärds-
rassel, såväl i egna affärer som i dem där man såsom
stridande sekundant ställde sig till vänners förfogande.
Rantzau stod såsom duellant i jämnhöjd med hertigen
av Beaufort, kardinal de Retz, de Rancé (som seder-
mera såsom stiftare av Trappistorden blev sin tids
strängaste asket) och Cyrano de Bergerac; en minnes-
tecknare har om honom nämnt att han mot slutet av
sitt liv genomgående hade endast en enkel uppsättning
kvar av samtliga de organ och lemmar som från början
äro två hos en komplett människa —
Et Mars ne lui laissa rien d’entier que le coeur.
Vid denna tid började man på allvar låta marskal-
karna fungera som en sorts speciell hög domstol för
adelsmän — la Maréchaussée — som fick vissa heders-
saker om hand och som framför allt hade att strängt
beivra det florerande duellofoget, vilket varje år
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
