Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marskalkarna av Frankrike - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar på följande sätt: ”Brune var överbefälhavare
för denna vackra armé. Vi kunde verkligen säga att vi
fördes av en god general. Må Frankrike alltjämt ge oss
sådana män som han!” Hade Brune varit den oduglige
narr som Macdonell vill göra honom till, skulle näppe-
ligen veteraner talat om honom på ett sådant sätt; i
ett fall som detta gälla säkerligen lovord av den gamle
gardesgrenadjären Coignet — ord som äro ekot av
manskapets allmänna åsikt — minst lika mycket som
glåpord och överlägsna utredningar av den visserligen
högt begåvade men som människa och sanningsvittne
ytterst problematiske Marmont.
I flera fall än dessa skulle man kunna kriticera Mac-
donells värdesättning, till exempel rörande Augereau,
som kanske inte var en fullt så ful fisk som denna
framställning vill göra troligt. Marbot, som en tid
tjänstgjorde som hans adjutant, trivdes bättre med
honom än med Bernadotte och Masséna och ger honom
ett mycket gott betyg i fråga om hjälpsamhet mot
kamrater och omsorg om sina soldater; men det är
sant att han liksom Masséna ganska tidigt blev ut-
sliten (hans bana kan sägas vara slut efter Eylau 1807,
liksom Massénas efter det portugisiska fälttåget 1811),
och hans uppförande mot Napoleon 1814 är både gro-
teskt och vanhedrande. Han var en av de fyra män
som Napoleon i sitt testamente särskilt omnämnde som
förrädare; men tidigare hade kejsaren ofta visat sig
överseende mot honom, beroende på att Augereau dock
var den man som en gång räddat situationen, vid
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
