Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Detektivlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mustascher, sitt pedantiska ordningssinne och sina rykt-
bara grå hjärnceller, hjälte i ett halvtjog böcker;
Dorothy Sayers’ Lord Peter Wimsey, från början
mycket sympatisk såsom elegant dagdrivare och pladd-
rare av godlynt nonsens, i senare volymer en alltmera
innehållsrik och fördjupad karaktär, nyligen till och
med gift; samt A. E. W. Masons store Monsieur
Hanaud.
De tre förstnämnda äro välbekanta för alla läsare
av detektivromaner, även i vårt land ; Monsieur Hanaud
däremot (sådan han ter sig i At the Villa Rose, The
House of the Arrow, The Prisoner in the Opal och ett
par till) är kanske mindre känd och torde aldrig kunna
bli sig själv i översättning, beroende på att en av hans
personliga egenheter består i ett flitigt uppsnappande
och lika flitigt missbruk av det engelska språkets idiom
och märkliga talesätt. Han är en storslagen och mycket
älskvärd person, med en särskild fallenhet för att rädda
vackra engelska flickor ur hemska situationer i Frank-
rike; och som god fransman är han fullt på det klara
med sin ojämförliga storhet som detektiv, med vilken
han aldrig sticker under stol. ”Vad är ert namn?”
frågar en tacksam gäst i en, ekonomiskt bedriven
baccaratklubb i London, när ett skickligt avslöjande
verkställts av en grovlemmad och jovialisk man med
rörligt skådespelaransikte och blå skäggbotten, introdu-
cerad som harmlös keramikfabrikant från Limoges.
Den falske krukomakaren slår ut med handen i en
magnifik gest: ”Jag är Hanaud. I varje generation, har
La Sûreté i Paris en Hanaud. Jag är den som finns
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
