Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar om romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att i nutidsram få fram karaktärer, måst sätta hela
sällskapet un,der drivhusglas, i ett schweiziskt sana-
torium, till framlockande av allsköns hektisk individua-
litetsblomning.
Bland nu levande strikta samtidsrealister är kanske
Dreiser den mest typiske. Han har mängder av kun-
skap, stor nyfikenhet, vetenskaplig soliditet och ett obe-
gränsat tålamod i fråga om samvetsgrant återgivande
av sina figurers allra minsta bestyr. Av sina läsare
kräver han också åtskilligt av sistnämnda egenskap,
men med all sin entoniga långrandighet förblir han
förvånansvärt läslig, beroende på att han alltid förmår
hålla någon sorts handlingsintresse vid makt. Inom sitt
bestämda område kan han avgjort kallas en stor för-
fattare; men har han någonsin skapat en karaktär?
I så fall bör den finnas i något verk av honom som
jag inte läst; i sådana representativa ting som Sister
Carrie, Jennie Gerhardt, The Genius och An American
Tragedy finns ingen. För minnet flyta hans gestalter
hastigt samman till en enda, ständigt upprepad nor-
maltyp, svept i en enkel standardmentalitet och med
alla livsproblem förenklade till erotikens och dollar-
magnetismens båda reflexer; ingen kontur, inget an-
sikte, ingen röst, ingen replik, ingen tanke blir kvar
såsom ens en. tillnärmelse till något i egentlig mening
individuellt. Det myllrar av liv i hans värld, men en
mänsklig värld är den knappt längre; han skriver
strängt biologiskt, och hans verk är mindre en parallell
till Balzacs Comédie Humaine än till Henri Fabres
Souvenirs Entomologiques, — varvid visserligen är att
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
