Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store pessimisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och kortbenthet avgjort synas ställda på avskriv-
ning; och för någon tid sedan figurerade de ganska
allmänt med breda promenadaxlar, dock med ett este-
tiskt resultat som näppeligen skulle fått den store pessi-
misten att ljusna.
Från det tanklösa sunda förnuftets synpunkt sett ha
pessimister att dragas med en speciell olägenhet, som
lätt kan göra dem en smula löjliga i gemene mans
ögon: de predika strängt att livet är uselt, att olusten är
större än lusten, att icke-tillvaron är bättre än till-
varon, och sjunga Nirvanas och uslocknandets lov;
men de hänga ändå envist med i denna eländiga och
av dem klart genomskådade existens; och när de på
gamla dagar skiljas hädan, förmäles ingenting om
några glädjeutbrott hos dem inför det förestående av-
somnandet. Bland alla pessimister är måhända Leconte
de Lisle den som oftast och mest hänfört prisat den
slutliga intighetens salighet:
Heureux qui vous suit, clartés mornes,
O lampes qui versez l’oubli!
Comme vous, dans l’ombre sans bornes,
Heureux qui roule enseveli!
Celui-là vers la paix s’élance:
Haine, amour, larmes, violence,
Ce qui fut l’homme est aboli.
Donnez-nous l’éternel silence,
O lampes qui versez l’oubli!
När han på grund av hundratals nästan lika sublima
utbrott som detta tog inträde i franska akademien och
därvid hälsades av den yngre Dumas, som tyckte illa
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
