Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödun med isbjörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill jag ge dig som lön för björndjuret.” Han tackade
för gåvan det bästa han kunde.
När nu tiden gått och skeppet var färdigt, sade
kungen till Ödun: ”Nu vill du åstad, men ha inte för
brått. Jag har hört att det är svårt att komma in till
ert land, ont om hamnar och farligt för skepp. Om
du nu bryter ditt skepp där och blir av med både
skepp och last, då finns det litet som visar att du varit
hos kung Sven och skänkt honom en märkvärdighet.”
Därpå gav kungen honom ett par läderhosor fulla med
silvermynt; ”ty så är du inte utblottad, även om du
sätter bort skeppet, bara du kan rädda detta. Men dock
kan ju hända”, fortsätter kungen, ”att du mister detta
också; och liten nytta har du då av att ha kommit till
kung Sven med en isbjörn”. Därmed drog kungen en
ring av sin arm och gav Ödun och sade: ”Skulle så
illa hända, att du blir av med både gods och skepp,
är du likväl inte fattig, om du kan ta dig i land; ty
de flesta ha sitt guld på sig vid skeppsbrott; och har
du bara ringen, syns det dock att du varit hos kung
Sven. Och det vill jag råda dig”, fortsätter kungen,
”att du aldrig ger bort den ringen, utom om du tycker
dig ha stort skäl att löna någon uppsatt man; giv då
honom den, ty detta är en ring som är värdig en stor-
man. Och far nu med lycka.”
Ödun stack nu till sjöss och kom till Norge och lät
flytta sitt gods i land; och det var större besvär med
den saken nu än förra gången han kom till Norge.
Därpå begav han sig till kung Harald, ty han, ville
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
