Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schackspelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penninginsats, som ärelystna utmanare ha ganska
svårt att avlocka tveksamma gynnare, hur glödande
de än för dem skildra sina segerchanser. Så spelade
till exempel Lasker under hela sin långa världsmäster-
skapstid (1894—1921) endast två ordentliga matcher
om världsmästerskapet, mot Tarrasch 1908 och mot
Schlechter 1910; ty hans matcher mot Marshall och
Janowski kunna svårligen räknas som fullt allvarligt
menade från utmanarnas sida, utan få mera anses som
förevisningar ämnade att vara ekonomiskt inbringande
även för den olympiske doktorns på förhand dömda
motståndare.
Men att vara världsmästare är inte enbart av-
undsvärt och inbringande. Världsmästerskapet kan
endast byta hand förmedelst en tvekamp, aldrig genom
turneringsresultat, och en världsmästare kan därför
till synes med jämnmod deltaga i turneringar, även om
första priset inte skulle bli hans. Men han är alltid in-
famt påpassad, såväl av aspiranter på världsmäster-
skapet som av en stor schackpress ; så fort han
vid en turnering råkat ut för ett litet misslyckande,
konstateras alltid hans förlorade form, hans begyn-
nande senilitet, hans så gott som fullständiga utslock-
nande; och en eller annan konkurrent nomineras —
eller nominerar sig själv — såsom i grunden bättre
spelare, hindrad från världsmästerskapet endast av
världsmästarens feghet och orimliga pretentioner
rörande matchinsats. Eller också händer det att en
världsmästare spelar alltför bra och ter sig helt orubb-
lig även för de djärvaste, såsom länge var fallet med
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
