Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schackspelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
profession, ägde full mästarstyrka vid tretton års ålder
(liksom inom musik och matematik dyka sådana
underbarn då och då upp inom schackspelet: Capa-
blanca och Reschewsky äro ett par andra exempel),
sysslade uteslutande med schack endast under två år
av sitt liv, 1857—58, och slog då i matcher samtliga
ledande förmågor på området — Louis Paulsen,
Löwenthal, Boden, Harrwitz och Anderssen — utan
att någonsin behöva anstränga sig. Professor Adolf
Anderssen från Breslau, ansedd som samtidens star-
kaste spelare efter sin seger i Londonturneringen 1851,
slog han i Paris med sju vinst mot två förlust; sam-
tidigt försökte emellertid hans entusiastiska franska
värdar ställa till så trevligt som möjligt för den sympa-
tiske unge främlingen i denna stad, varvid han blev
smittad av syfilis. Allvarligt bragt ur gängorna av
detta, återvände han till Amerika, hyllades stormande
som nationalhjälte där, hemföll åt tungsinne och män-
niskoskygghet, rörde aldrig mera på allvar ett bräde
och dog själssjuk år 1884.
Om han förblivit sig själv, skulle han utan tvivel
med lätthet ha kunnat besegra Steinitz, vilken började
anses som världsmästare efter att i London 1866 ha
slagit professor Anderssen (som då började bli till
åren) med åtta vinst mot sex. Morphy är schackspelets
Mozart; hans typiska partier ha en kvalitet av blän-
dande inspiration och klar skönhet som inte i sin hel-
het står att uppleta på något annat håll. Steinitz, som
höll världsmästerskapet tills han på sin ålders dagar
slogs av Lasker år 1894, är Morphys motsats i allt;
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
