Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schackspelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtta när Steinitz slog honom; Steinitz höll som nämnt
världsmästerskapet tills han nått femtioåtta; Lasker
var femtiotvå, när han 1921 besegrades av Capahlanca.
Däremot fick den sistnämnde redan trettionioårig
lämna titeln åt Aljechin 1927, som i sin tur var fyrtio-
tre när han 1935 besegrades av Euwe; med en glän-
sande match återtog han fyrtiofemårig sin titel. När
Capablanca är upplagd tar han alltjämt, ehuru snart
femtio, första pris i en och annan stor turnering; men
märkvärdigare i det avseendet är Lasker, vars mot-
stycke i bibehållen spelstyrka på gamla dagar aldrig
setts. Så sent som 1934 tog han sextiosexårig ett högt
pris i en stor turnering i Moskva, där han kom före
Capablanca och slog honom i deras personliga upp-
görelse; och först 1936, i Nottingham, gick han ur en
stor turnering utan pris, dock alltjämt med hedrande
placering. Den närmaste parallellen vore engelsmannen
J. H. Blackburne, som tjugoårig debuterade i London-
turneringen 1862 och slöt sin bana med att deltaga
i stormästarturneringen i Petersburg 1914, där han
redde sig aktningsvärt och till och med vann ett skön-
hetsparti mot Niemzowitsch.
I sammanhang med Blackburnes prestationer vid
detta tillfälle filosoferade doktor Tarrasch över alkoho-
lens inverkan på spelstyrkan och påpekade att den en
gång formidable Gunsberg, som alltid varit helnykter,
såsom sextioåring inte hade nämnvärd styrka kvar,
under det Blackburne, långt bättre bibehållen vid
sjuttiotvå, alltid konsumerat whisky i avsevärda kvanti-
teter. Tarrasch själv höll kanske inte Blackburnes exem-
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
