Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schackspelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutade pâ dårhus: ”Den ene dör av för mycket, den
andre dör av för litet; i grunden dö vi alla av livet.”
Det enda fall jag sett nämnt, där alkoholstimulans
visat sig vara av direkt gynnsam verkan under på-
gående spel, är rörande Labourdonnais (ättling till
den general Labourdonnais som förekommer i de
fransk-engelska striderna i Indien på 1750-talet), sin
tids starkaste spelare, död 1840. I en gammal årgång
av ”Illustrated London News” (som på den tiden
hade en av de finaste schackspalter i världen) läste
jag en gång en insändare av en engelsk amatör med
personliga minnen av denne store man; han tillbragte
sitt liv på schackkaféer i Paris och London och beseg-
rade alla som ville möta honom. Efter sin andra butelj
Chambertin gav han alltid bonde och drag i förgåva,
efter sin tredje stundom springare, likgiltigt hur stark
och nykter motståndaren kunde vara, och förde med
iskall min och bländande kombinationer sitt parti till
vinst. Sådant gör naturligtvis ingen så lätt efter; men
Labourdonnais var av gammal adel och kunde kanske
därför stödja sig på många förfäders träning i sådan
diet.
Få mästare ha ännu långt efter sin död njutit sådant
rykte som denne Labourdonnais, som var den siste
store franske mästaren. När i London år 1867 en ung
ganska okänd mästare vid namn Bird utkämpat en
match med den nyblivne världsmästaren Steinitz och
därvid rett sig utomordentligt bra (fem vinst för Bird,
sex för Steinitz) samt på slutet kommit i bråk med
denne, så att matchen måst avbrytas mitt i ett parti,
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
