Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framför en bokhylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än Rétif kommer att prunka i allvarliga litteraturhisto-
rier och som inte sysslade med lärda ting, utan som
med en enkel och handgriplig apparat av revolvrar,
giftblandningar, falskspelare och annat sådant varie-
rade sina populära temata i (enligt kännares uppskatt-
ning) gott och väl trehundra volymer. Han lär ha dik-
terat sina saker, ett par tre romaner åt gången när
det gick som bäst, och behövde därför inte göra som
den framstående viktorianske romanförfattaren Anthony
Trollope, som i sin självbiografi meddelar att han
alltid hade ett pålitligt tidtagarur framför sig på skriv-
bordet och ansåg sig sitta och slarva bort tiden därest
inte — under en åtta timmars arbetsdag — en jämn
fart hölls av tvåhundrafemtio ord per kvart. Trollopes
böcker blevo med denna metod i stor utsträckning
bra (hans förmodligen bästa, The Last Chronicle of
Barset, är en utomordentlig sak) ; och i England har
han ännu, även bland de kinkigaste experter, hängivna
beundrare, som stundom sätta honom minst lika högt
som Dickens. Även Wallace, med sina caesarlika dik-
teringsmetoder, åstadkom på sitt enklare plan inte en-
bart smörja; åtminstone har han gjort en liten serie
på ett tolvtal volymer med afrikanskt ämne — om
Sanders of the River och hans lärde löjtnant Bones
samt deras innehållsrika människoätaromgivning —
som i sin genre är mycket bra. Wallace tillfrågades en
gång mot slutet av sitt liv hur han gått i land med
att skriva så många böcker. Hans svar var ytterst filo-
sofiskt:
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
