Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framför en bokhylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid punktligt åstadkom tre treaktsdramer (på vers) i
veckan.
En vana, när den är tillräckligt fast och ingrodd,
kallar man gemenligen en last. Men detta ord har en
påtagligt klandrande betydelse och användes endast
om dåliga vanor; vad kallar man en motsvarande fast
och ingrodd god vana? Dygd blir knappt rätta ordet,
ty med dygd menar man mera en egenskap och ett
tillstånd än en vana; kanske språkets visa uppfinnare
ha ansett att goda vanor aldrig bli så ingrodda att
något speciellt ord kunde vara av nöden. Låt oss i
brist på bättre använda den något aviga termen dygd;
den vana, som de nämnda flitiga skribenterna efter
hand mer och mer hämningslöst hemfallit åt, måste då
säkerligen kallas en dygd. Deras böcker blevo inte all-
tid så särskilt bra: mänskligheten skulle i stor utsträck-
ning kunnat undvara dem utan nackdel: icke desto
mindre blir själva prestationen som sådan, den till auto-
matisk funktion och livsnödvändighet drivna fliten, en
högst aktningsvärd sak, åtminstone enligt konventio-
nell västerländsk etik. Att hejdlöst skriva böcker är
alltså en dygd; men böcker skrivas otvivelaktigt för
att läsas; är då den motsvarande, fast betydligt enk-
lare funktionen, att hejdlöst läsa böcker, också en
dygd? Jag skulle gärna vilja vara säker på den saken,
men det är svårt att nå till verklig klarhet. Det sanno-
lika är väl, trots allt, att sådant bokläsande närmast
är en last.
Vanan att läsa böcker börjar som alla andra vanor:
blygsamt och stapplande och med åtskillig tveksamhet,
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
