Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—2 6 o^V—
ett gammaldags manér. De höjde sig för öfrigt
måttligt öfver handtverket och voro gamla och utslitne.
Miin-nichhofen († 1664) var, såsom fostrad i Mierevelts skola
och riktning, något bättre än den hederlige lifländaren
Elbfass. Kvar var ännu Govert Camphuysen (han
reste först 1663), och några mindre holländska
mästare som en Emanuel Sonje o. a. voro verksamma
för enskilda potentater. En fransk miniatyrmålare,
Pierre Signac, ett arf från drottning Kristinas lilla
konstnärshof, arbetade särskildt för Hedvig Eleonora.
En annan fransman, Nicolas Valleri, fann
hufvudsakligen sin sysselsättning hos den för
byggnadsföretag så lifligt intresserade rikskansleren grefve
Magnus Gabriel De la Gardie.
Blott som förnäma främlingar uppenbarade på
1660-talet sig de skickliga holländska porträttmålarne
Toussaint Gelton samt — just litet olämpligt vid
Klökers ankomst — Abraham Wuchters, hvilkas
talang det danska hofvet lyckades åt sig förvärfva.
Först något längre fram invandrar en och annan
mer betydande artist för att här verkligen stanna,
så bl. a. holländaren Martin Mijtens d. ä., som 1677
kom till Sverige och lyckades i porträttet upptaga
en täflan med det firade Ehrenstrahlska »snittet»
samt att kring sig samla en ej minst kvalitativt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
