Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våning, när jag under sysslandet med korrekturen
trott mig finna, att skilnaden i själfva verket endast
är relativ. Om det passade en författare, tycker
jag, att det nästan skulle vara mig lätt att ur
utvecklingen från Erik Grane och till mina sista böcker
visa, hur naturlig och direkt denna utveckling i
själfva verket är.
Men om jag skulle tänka med saknad på något
särskildt från denna tid, så är det, när jag mins,
med hvilken fullkomlig okänslighet för risken att möta
offentlighetens dom, pennan löpte öfver papperet den
sommar, då Erik Grane skrefs. Det var en härlig
skärgårdssommar, och författaren firade sin
smekmånads idyll med att lefva om igen i fantasin de
föregående årens stormar och orofylda jäsning. Jag
mins också, att samme författare då på fullt alvar
trodde, att han med det sista vigtiga steg, han tagit
i lifvet, öfvervunnit det värsta, som en människa
öfverhufvud kan tänka sig komma att genomlefva.
Jag mins också, att lian, när denna bok skrefs,
lefde i den lyckliga tron, att detta, som var hans
hjärtas osminskade mening, icke skulle kunna mötas
af annat än förstående och medkänsla. Och jag
mins, hur naivt och smärtsamt öfverraskad han
blef, när ovädret bröt lös öfver hans hufvud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
